LONE SURVIVOR (2013) USA, 121 minuter. Regi: Peter Berg.

Rekryteringsporr!

Eric Bana som officer i Ankeborgs armé? Eller är det subtil info om vad som komma skall? Kom ihåg detta!

Ett litet Navy SEALS-team skickas upp i de afghanska bergen för att lokalisera talibanledaren Shah (Yousuf Azami). Tyvärr råkar några herdar snubbla över deras position och de står inför dilemmat om vad de ska göra med de potentiellt fientliga afghanerna. När de efter en hetsig debatt till slut släpper herdarna fria försöker de avbryta uppdraget och begära extraktion. Kommunikationen krånglar dock och snart har de sällskap uppe på berget.

Skojsiga koder de har, elitsoldaterna.

Vi kollade just på den roligt titulerade filmen One Tough Cop (1998) innan denna och kan konstatera att Baldwins snutkaraktär är den fjolligaste av mesfjollor jämfört med elitsoldaterna i denna våffla. Ja, ni tror er veta hur badass Navy SEALS är men ack om ni ändå visste! Den här rullen visar nämligen hur mycket spö en SEAL kan ta och fortfarande slå tillbaka. Till att börja med ska ni inte tro att grovkalibrig kalasjnikov-ammunition kan stoppa dessa flottans käcka gossar. Nej, det visar sig att en SEAL kan ta hur många träffar som helst utan att vika ner sig. Skjuter man med RPG på dessa elitsnubbar, ja då kan man ge sig attan på att de duckar undan granaterna som briserar två meter bort. Behöver dessa hjältar trots allt snabbt lämna en stridszon duger närmaste stup att kasta sig nerför då våra grodmanssoldater uppenbarligen har gummiskelett och klarar att studsa mot berghällar och träd.

En stökig Marky Mark med sällskap.

Okej, realism var uppenbarligen inte prio ett för Berg men i sann hollywoodsk krigsfilmsanda gick man ål in* på det emotionella och action-sekvenserna. Här lyckas Berg alldeles utmärkt och räfsar man bara ihop allt vett och all sans och slänger det i soptunnan blir detta en riktigt rolig bergochdalbana. Vi skiter fullständigt i vilken vedervärdig militärsponsrad propaganda detta är. Ja, så till den grad att vi t o m luras ömma för filmens farväl. Enligt uppgift ska boken denna film bygger på inte vara mycket bättre vad beträffar överdrifter av verklighetens händelser. Ja, hör och häpna - filmen/boken bygger faktiskt på en verklig händelse. Detta gör att man dessutom kan klämma in ett smetigt patriotiskt porträttmontage innan eftertexterna och verklighetens hädangångna soldaterna kan blicka ner från Himmelen och spy i sina fluffiga himlaskämskuddar.

BETYG: 4/7 Å ena sidan är detta den värsta patriotiska miltärpropagandasmörjan, å andra sidan ett sjuhelsikes tivoliåk till krigs-action.

Ingen krigsfilm utan porriga helikopterbilder.

Aha! Självklart ska självaste Turtle vara med om det är en Marky Mark-film.

SEAL-teamet smyger omkring i kolmårdsskogarna.

Plötsligt dyker Black Philip med lärjungar upp.

Sen börjar slakten på random jihadister.

Tills skillnad från våra käcka gossar reser sig de anonyma talibanerna inte efter en träff.

"INCOMIIIIING!" Ingen fara. En RPG-granat gör inte så stor skada...på Navy SEALS!

Ett stup är också en adekvat reträttväg.

Ett par fingrar mer eller mindre hindrar inte supersoldaterna.

Navy SEALS visar solidaritet med menstruerande kvinnor.

Vem fan behöver hjärna när man krigar?

AHA! Nu vet ni vad vi syftade på med "vad som komma skall".

John Rambo kan äta Marky Marks arsel. Här ska ni få se på självoperation!

"Hade du sådana här närbilder Sly Stallone? Va?!"

"Ha! Rambo, vilken fjolla."

Kanonfullt på Vingresors plan.

Trailer där filmens sensmoral presenteras: Visar du medmänsklighet dör dina vapenbröder.

*Visst blir det mycket skojigare än när man skriver "all in"? För att inte tala om de härligt sexuella konnotationerna...