What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 21 april 2024

VIY (1967) Sovjetunionen, 77 minuter. Regi: Konstantin Ershov, Georgiy Kropachyov & Aleksandr Ptushko.



Inte wicca direkt

Är det Herrens ord de försöker tvinga på den arma geten?

Munken Khoma (Leonid Kuravlyov) och hans kamrater är ute på vandring och söker tak över huvudet när det mörknar. En gammal gumma (Nikolay Kutuzov) tar motvilligt emot dem och separerar dem på olika sovplatser på farmen. Khoma ska just somna in i ladan när gumman besöker honom och gör ovälkomna avancemang. Det visar sig att hon är en häxa och när Khoma i desperation halvt slår ihjäl henne förvandlas hon till en vacker ung kvinna (Natalya Varley) som han lämnar åt döden. Han kommer dock tvingas återstifta bekantskapen med häxan.

När du just lagt dig tillrätta i höet för att sova.

Vi kollar in en gammal kultklassiker från Sovjetunionen, ni vet på den tiden när Ryssland var en annan slags skurkstat. Här känns det dock inte speciellt politiskt utan vi serveras istället adaptionen på en folksaga skriven av Nikolaj Gogol. Eftersom vi inte är ett dugg bevandrade i rysk litteratur har vi inte en aning om hur lojal man är mot Gogols verk. Vi kan bara ta ställning till det vi ser.

"Come to mommy. Din hetaste GILF-fantasi ska just besannas! "

Vi slås direkt av den mysiga atmosfären i filmen men den kontrasteras direkt av det nästan buskisartade skådespeleriet och det smått obegripliga ryska berättandet. Jo, det är klart att man hajar vad som pågår i sin helhet men det kryllar av detaljer som man inte förstår vad de har i berättandet att göra. Kan det vara en kulturkrock, en ambition att göra en kort historia lång eller både och? Segt blir det i alla fall.

No shit Sherlock*.

Payoffen blir naturligtvis de fantastiska scenerna inuti den väldigt vackra träkyrkan där bokstavligt talat hela helvetet bryter lös. Det är fullkomligt underbara specialeffektekter av den gamla skolan och klimaxet är helt bonkers! Så sammanfattningsvis kan man nästan jämföra filmen med en del Godzilla-rullar i den mån att man får ta sig igenom en del långa sega partier för att sedan belönas med härliga bananas-sekvenser.

BETYG: 4(-)/7 Segt men häxerierna går inte av för hackor!

Nu när hon bytt skepnad kanske du ändå vill att hon ska rida dig?

Är gräset grönt? Är himmelen blå???

Dags för ryskt fylleri. Pre-YouTube.

Fylleslag!

Jodå, det är sannerligen en vacker kyrka.

Aj fan...

Natalya gör den bästa David Bowie-pantomimen vi sett hittills.

Han dömer dig.

Holy crap - kist-surfing! Cue Dick Dale.

Så dömande!

Den känslan kan vi sympatisera med.

Efter ett par häxnätter har han förvandlats till en dancing fool.

Dohh-ggies.

Dohh-ggie!

Han ser ner på dig!!!

Nu jävlar är det "Repulsion" igen.

💗

Ghidora?

Tafsa inte!

Dohh-ggie.

Fanstyg!

Skadeglädje.

Total fasa!

T o m skelettet skakar tänder.

Nu jävlar i helvetet!!!

Skåda Viy! Kroppsaktivistdemonen.

Nämen fy...

Trailer

Hela våfflan.

Författaren till originalverket: Nikolaj Gogol. Notera den otroliga likheten till den nutida författaren Andrev Walden.

*Nej, vi menar inte Joe Sherlock.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar