Udda film: NO RETREAT, NO SURRENDER (1986) Hong Kong/USA, 95 minuter. Regi: Corey Yuen.

fredag 5 september 2025

NO RETREAT, NO SURRENDER (1986) Hong Kong/USA, 95 minuter. Regi: Corey Yuen.

Käck-fu!

Det börjar bra med att vi får avnjuta den här pausbilden i en halvminut.

Jason (Kurt McKinney) bor med sin familj i Los Angeles där hans far (Timothy D. Baker) är karatreinstruktör. Fadern försöker lära Jason hur fel det är med våld men när han blir misshandlad och förödmjukad av råskinn från New York förstärker han bara Jasons uppfattning om att våld i självförsvar är en nödvändighet. Familjen flyttar till Seattle där Jason själv blir förödmjukad och han vänder sig i sin förtvivlan till sin idol Bruce Lees grav och ber om hjälp.

Fokus i Jasons karateträning ligger till en början på kastratljud.

Ja, ni ser vart det barkar när ni läser resumén ovan och här har vi då kalkonen era pålitliga vänner på Udda Film utlovade förra veckan. 😊

Nidingar med en uppklädd Jean-Claude i sällskapet.

Kalkoneriet i den här filmen består framför allt i hur äppelkäckt alla beter sig och hur uselt skådespelarna regisseras att agera. Det känns ungefär som någon familjevänlig ungdoms-TV-serie från svunna amerikanska decennier. Jason träffar sekunder efter inflytten till Seattle en ny BFF i form av den megakäcke R.J. (J.W. Fails) och efter att Jason visat upp sin blivande träningslokal i nya garaget (komplett men Bruce Lee-poster) och R.J. visat upp några svindlande breakdance-moves omfamnar de genast varandra - bokstavligt!

Vilket inte hindrar honom från att skrida till aktion.

Men för dramats skull behövs ju lite skav och på infantilt 80-talsmanér presenteras kvarterets niding i form av en tjockis som självklart inte kan äta choklad utan att smeta halva kakan i nyllet. Han har förstås kontakter med den lokala karateklubben och vänder dem mot Jason också. Fejden som utkristalliseras är på rena rama bröderna Marx-nivå men för att filmen ska få karatebången att lyfta så har Jean-Claude Van Damme engagerats i rollen som de riktiga skurkarnas mästerfajter. Självklart är han ryss också och heter Ivan, precis som Dolph Lundgren i sin paradroll.

En bild där de tre skådisarna visar upp ett helt känsloregister.

Ja, det är infantilt och cringe:igt så det förslår, men på ett kul sätt. Detta blir då andra PG-rullen i rad vi ser och trots bristen på "farligheter" kan man ändå lockas till skratt åt uselheten och stereotyperna.

BETYG: 4/7 Cringe och lamt så det står härliga till men därmed också skoj.

Bäst att slänga upp en skylt. Det är ju bara Seattles enda kända landmärke som är i bild.

Ju mer vikt man lägger på sig desto svårare får man att sikta in chokladkakan i munnen (tydligen...).

Bästa sättet att få en ny bästis är att breakdancea för honom.

Varsågoda: Ett buskisfejs!

Det subtila buskisskådespeleriet fortsätter. Och som vanligt: Var är Cool Cat när man behöver honom???

Regeln för chokladkakan gäller även hamburgare (med senap?!?!).

Eftersom filmen är PG är det bäst att vara tydlig i skådespeleriet för barn är ju så jävla dumma att de inte kan registrera känslor (???).

Han gråter ut vid Bruce Lees grav.

När din farsa just rivit sönder din Bruce Lee-poster. 🤣

Njutningen när man läser om Bruce Lees teknik.

Där är han! Bruce Lees spöke!!! Det är ett känt faktum att ens anletsdrag förändras markant när man äntrar efterlivet.

Träningsmontage! Den här övningen är bra för många saker...

Spjuverkompisen ser ut att ha någon komiskt lättnad på gång.

"Hilarious"! Och samtidigt inte ett dugg gay.

Aha! Tvåfingersarmhävning indikerar att detta kan vara sista träningsmontaget innan Jason är redo för batalj.

Först vill han vara säker på att han verkar nå ner till...ja nåt.

Den här övningen syftar till att motstå frestelser - och det är inte glassen vi snackar om då. Av Jasons ansiktsuttryck att döma är frestelsen nästan olidlig.