What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 14 december 2025

ANGST (1983) Österrike, 87 minuter. Regi: Gerald Kargl.



Denna okontrollerbara lust!

Vår antihjälte.

En mordisk psykopat (Erwin Leder) släpps ut ur fängelset efter ett långvarigt straff. Den förmodade rehabiliteringen visar sig totalt misslyckad då han känner lusten att få mörda så fort han kliver ut i friheten. Det spelar ingen roll vem, bara han får uppleva njutningen av deras skräck innan de dör.

LOL! Klart adekvat frisyr för en psykiatriker.

Vi har vältrat oss i väldigt mycket tramsig lågbudget-sleaze på sistone här på Udda Film så vi tänkte vi skulle bryta av med denna österrikiska kultklassiker som oförtjänt förpassats till botten av vår outsinliga brunn av filmer. Faktum är att vi suttit på denna våffla i decennier utan att ta oss tid och titta på den så det kunde väl vara dags en dag som denna då det fuktiga höstvädret ute matchade det i filmen.

I sin ungdom var huvudpersonen David Letterman.

Vi imponeras direkt av Zbigniew Rybczynskis (som även klippt och varit med och skrivit manuset) innovativa kameraarbete som blandar snaskiga närbilder, voyeuristiska åkningar och snorri-cam-bilder, allt för att väva in oss i den kokong som är psykopatens sjuka sinne. Erwin Leder, som de flesta förmodligen förknippar med den episka krigsfilmen "Das Boot", passar bra med sitt säregna utseende som creepy galning och gör överlag ett riktigt bra jobb. Det blir bara en smula för bonkers ibland och då syftar vi på hur psykopatens kroppsspråk blir allt knasigare ju mer frenesi som utspelas i skeendet. Det blir nästan lite för komiskt hur han maniskt släpar runt och binder folk. Det teatrala i detta agerande förstärker dock gestaltningen av den okontrollerbara lust som pågår i hans sinne. Kontrasten är närmast briljant mot den väldigt sakliga berättarrösten, som görs av Robert Hunger-Bühler och som utgör nästan all dialog i filmen.

Lugn LUGN! Det är bara korv.

Även Klaus Schulzes ganska minimalistiska soundtrack adderar till stämningen. Vid vissa tillfällen känns de deppiga syntmattorna, tillsammans med den sakliga berättarrösten, som en Werner Herzog-film. 🙂 Ljudeffekterna är också intressanta då de är väldigt effektfulla när psykopaten t ex stoppar i sig korv i grotesk närbild men snudd på komiska när kroppar släpas genom krossat glas och det låter som man då häller ut en hel säck med glaskross.

Tämligen oortodox möblering i villan han bryter sig in i.

Trots alla superlativer vi strör här tycker vi ändå att rullen blir lite seg. Vi förstår syftet med att dröja sig kvar vid psykopatens alla göromål men det blir rätt tradigt med de utdragna scenerna där inte jättemycket händer. Så förvänta er ingen mordorgie med dröser av offer. Det mesta av handlingen tilldrar sig i en lite avlägsen villa, som trots att den är stor inte befolkas av speciellt många människor.

BETYG: 4/7 Något av en besvikelse faktiskt, trots utmärkta insatser och spännande berättargrepp.

Nej nej! Trots att detta är en österrikisk film är det inte alls vad ni tror.

En dum tax dyker upp.

Tant ser ut och ha rymt från en Roy Andersson-film.

Hur kom det sig att han aldrig blev präst?

Dum tax doftanalyserar.

Dum tax är full av tokiga upptåg.

Nu är tant lite för kuslig för sitt eget bästa.

Vår vän hittar tändstickor med världens drag i. Säkert 23 000 lumen - minst!

Det föranleder honom att gå omkring på huk..

En form av extas.

Dum tax tittar dumt.

Utmattad men ändå lite spastig.

Här ger han roadrage:en ett (suddigt) ansikte.

Då tittar den dumma taxen förebrående på honom.

En vit frack väcker ju inte så mycket uppmärksamhet. 😆

Vi sa ju det! Korv - WURST!!!

Rätt pinsam trailer där man på senare år försökt göra det flashigare (läs: Allt annat än originellt) men totalt pissar på filmens faktiska ton.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar