SISTER KRAMPUS (2021) USA, 77 minuter. Regi: Anthony Polonia & Mark Polonia.

Krampus vs. Polonia!

Finn 27 fel

Några amerikanska soldater våldtar en nunna i Österrike i slutskedet av andra världskriget varpå hon kastas ut från det lokala klostret. I sin förtvivlan tar hon emot Krampus inviter och blir en demon som söker näring från sargade själar. I modern tid åker två amerikanska systrar (Rebecca Rinehart & Marie DeLorenzo) till denna plats för att utforska Europa men problemet är att de har ett traumatiskt förflutet...

Krampus har fått nåt CGI-skit i ögat.

Vi har återigen kommit till den tiden på året när vi här på Udda Film firar Krampusnacht med att kolla på filmer som fullkomligt vanhelgar den fina gamla folkmyten. Det här året slår vi på stort och kollar in inte bara en film - utan tre! Så bevare oss då vi nu inleder en hel Krampus-helg...

Såja! Krama din lokale Krampus.

Som ni kanske vet finns det inte många bra Krampus-filmer (om än någon?!) och när då filmlatrinens konung Mark Polonia med son tar sig an ämnet stålsätter vi oss för det värsta. Tur det. Vi hade ju inte fel precis. Vad vi får serverat är en masterclass i amerikansk dumhet. Inte ett rätt någonstans så långt ögat kan nå. Polonia senior har tillsammans med Orville Buttress och Ron Bonk bajsat fram ett manus som är så satans korkat att man kan höra den riktige Krampus yla ända från Alperna.

Dessa klimatförändringar...

Vi inleder med de amerikanska soldaterna, klädda i vad fan som än gick att hitta i militärväg på Pennsylvanias ÖoB, som av någon anledning befinner sig i Österrike julen 1943. Ni vet, ett halvår innan amerikanarna och deras allierade landade i Normandie och desamma inte ens hade tagit sig upp till Rom söderifrån. Det märks även att Österrike redan 1943 såväl som i modern tid var och är hårt ansatt av klimatförändringarna då full sommar råder. Som vanligt tror dessutom jänkarna att Krampus härjar under julhelgen - detta trots att en av systrarna faktiskt finner en bok om den lokala folkloren och läser högt att han dyker upp aftonen den 5 december...

Arkivbilder på européer och deras knasiga riter.

Vi får dessutom prov på usla "tyska" accenter där skådisarna tror att det räcker med att ändra W till V och sedan bara köra på med sin vanliga accent. En snygg detalj i den fantastiska dialogen är när värdshusägarinnan (Yolie Canales) anmärker på de amerikanska tjejernas märkliga uttryck såsom "It's a deal" men sedan själv begagnar sig av det betydligt mindre vanliga "Word to the wise". 😂

Snyggt Polonia!!! Nähe, det var bara arkivbilder? Ja ja.

Ja ja, men det var ju inte därför ni kom. Gore och T&A då? Jo det ska vi berätta! Vi får lite av det förstnämnda med en billig halshuggning och en gore:ig zombie. Sedan orkade visst inte Polonia junior med så mycket mer då det bara kladdats felfärgat blod på andra offer. Det är oerhört lite våld överhuvudtaget. Till vår fasa är det NOLL nakenhet. Ingen behöver minsta lilla dusch, trots att ena systern vid multipla tillfällen sover med kläderna på. Vår utrikeskorre vittnar om betydligt bättre hygien under sina backpacker-resor på primitiva ställen.

Verkar som om Alf har bjudit in sig själv till byfesten - där det dansas till den TYSKA nationalsången! 🤣 Ja ja, en gång stortyska riket, alltid stortyska riket. 😁

Så vad finns då kvar att gotta sig åt? Nej precis - ingenting! Om man inte gillar inköpta arkivbilder förstås, för sådana kryllar det av. Resten utspelas i illa matchande interiörer.

BETYG: 1/7 Totalt bottennapp om man inte har en fetisch för allmän uselhet förstås.

Sur nunna fotobombar systrarnas selfie.

Klosterruinen med sin arkivinteriörer...

...som Polonia sömlöst matchar med egna bilder. 😑

Snarare Bride of Buttericks.

Rätt cool ändå.

Hederliga kristna värderingar gällande våldtäktsoffer.

Jeff Kirkendall som trovärdig amerikansk soldat från 1943.

Trailer