BIRDEMIC 2: THE RESURRECTION (2013) USA, 79 minuter. Regi: James Nguyen.

Nguyen cashar in

Under den superlånga titelsekvensen får vi se proffsigt blurrade LED-skärmar på Hollywood Blvd.

Rod (Alan Bagh) har dragit till Hollywood och bestämmer sig för att hjälpa sin vän Bill (Thomas Favaloro) att realisera en filmidé som ska få fart på hans regissörskarriär. Mystiska väderfenomen börjar dock inträffa och snart kastats världen återigen in i en apokalyps där naturen utkräver hämnd på mänskligheten.

Tunn is.

James Nguyen köttar på med en uppföljare i samma stil som den succéartade Birdemic: Shock and Terror (2010). Det råder många motstridande uppgifter om allt från regissörens intentioner till vad den här uppföljarens budget låg på. Det är dock tyvärr uppenbart att denna film inte är på samma seriöst tänkta nivå som första rullen. Frågan är bara vad som är fejk och vad som är dåligt på riktigt. Skådespelarna är ju här fullt medvetna om vad för spektakel det kommer bli och det verkar verkligen som klipparen Joe Pascual avsiktligt klippt filmen så att den ska bli så lökig som möjligt. Under Damien Carters obligatoriska sångnummer ser vi flera statister som fjantar sig och kör typ Markoolio-dans.

Jajemensan!

Däremot vill man ju gärna tro att en grej som när vi ser en kameraåkning i en korridor och faktiskt kan höra att man rullar kameran på en vagn är på riktigt. Trots att det inte längre känns på riktigt är det stundtals ändå rätt kul. Det är ju fortfarande fullkomligt absurt och bortom genomkorkat. Fåglar och stenåldersmänniskor som kliver upp ur La Brea Tar Pits känns ju som en bra idé och att slänga in ett gäng helt meningslösa zombier tyder på utvecklingsstört cash in-tänk från någon dumskalle. För att vara på säkra sidan bjuds vi även på lite tuttar. Animationerna når nya höjder med den nu ökända manetscenen.

BETYG: 4/7 Ja, vi bortser delvis från att det inte längre är total ärlighet med uselheten. Det blir rätt kul ändå.

Lyckan när man landar finansiärer.

I denna scen hör vi rullvagnen kameran är på.

Mästerlig green screen och VFX.

Det gör ont att möta VFX-maneter från 1996.

Så här på en stillbild ser ambulansen nästan verklig ut...nästan.

Vart tog den andra skitjobbiga ungjäveln från första filmen vägen? Jaha? Tack.

ALLA har drabbats.

Verkar vara en skön klubb. Vi går in!

Asmysig stämning.

Nämen kolla! Mamsen brukar också gå hit.

Och underhållningen står naturligtvis Damien Carter för.

Mamsen dansar loss bredvid kille i linne som har lite svårt för det här med rytm.

Framför Carter står en riktig spexare som tror han är Markoolio.

Hans polare ÄLSKAR att göra "roboten". Hela jävla tiden.😒

Sexigt blir det.

Frottémorgonrock med cupcakes? Jovisst.

Hon har dock renare fötter än sin kompis.

Apokalypsen är här och allsköns fanskap kliver upp ur La Brea Tar Pits. (Nej, mammutarna är bara dekoration)

T o m ett par Manowar-fans.

Blodsregn och mordiska fåglar. I LA är dock folk så pass laidback och chill att de inte fäster så stor vikt vid det.

Självironi...😠

Filminspelning med topless-brudar.

Örnarna gillar inte sån omoral.

Har Nguyen verkligen skrivit in detta ältande i manus?

---

Det är skoj att slåss mot fåglar.

Ältandet fortsätter.

Alla har denna historik.

Kolla! Trädkramaren har skaffat sig en MILF:ig fru.

Ja ja, men akta för fan peruken!

Är dessa statister månne mottagare av crowdfunding-belöning?

Zombier måste tydligen slängas in.

Mer stage:at kalkoneri: En slags burkar - och klipp till...

...andra slags burkar.

Och så drar de.

Trailer

Manetattacken.

Behind the scenes.

Säg hej till James.