STARCRASH (1978) USA/Italien, 93 minuter. Regi: Luigi Cozzi.

Verkligen: Star - Crash...

Just det. Hela filmens backstory - på franska. Öh, vi snackar inte franska...

De intergalaktiska smugglarna Stella Star (Caroline Munro) och Akton (Marjoe Gortner) råkar i klammer med rymdpolisen men finner sig snart på rätt sida av lagen när de rekryteras av Galaxernas Kejsare (Christopher Plummer) för att stoppa den onde rymdgreven Zarth (Joe Spinell) soch finna kejsarens försvunne son.

Caroline Munro satt först mest och gjorde kåta modellminer.

Typ något sådant händer i denna röra till film. Detta är nämligen en kalkon av episka mått. Man ville snabbt casha in på dundersuccén "Stjärnornas Krig" och regissören Cozzi fann sig snabbt i kompromissernas helvete med manuset han skrivit innan nämnda succéfilm kom ut. Låg budget, tidspress, otur under inspelningen och allmän italiensk filmgalenskap förvandlade hans episka rymdäventyr till ett skrattretande pekoral

Herregud! Joe Spinell som nån slags buttericksdjävul.

Filmen är berömd för sin uselhet och så har den förstås David Hasselhoff i en av rollerna så det var ju märkligt att det skulle ta så lång tid för oss att titta på den. Den har det mesta en klassisk kalkonfilm kan tänkas behöva med skådespeleri så uselt att The Hoff är en av de bättre i ensemblen (!) även om denne inte dyker upp förrän efter halva rullen (eller kanske just därför?), superusla specialeffekter och jättelika kratrar i manuset.

Framtidens domstol.

Men trots uselheten med taffliga stop motion-monster och en bländande Caroline Munro (Nej, inte hennes skådespeleri...) är detta inget man krälar på golvet av skratt för. Visst är våfflan rätt underhållande i sin spektakulära uselhet men bara ungefär till halvtid. Efter det blir det ganska tradigt och man börjar titta på klockan. Så vi känner oss rätt besvikna.

BETYG: 2/7 Ja, vi lutade åt en trea här men uttråkningen tog överhanden.

Er favorit-TV-indian Robert Tessier behöver inte vara grön av avund när det faktiskt är HAN som sitter brevdid Ms Munro.

Christopher Plummer, mottagare av oräkneliga priser bl a en oscar, är så äckligt teatralisk som endast en skolad teaterskådis kan vara.

Skönt gäng. Munro med kåt modellmin, bister grön gubbe från Yr och f d pojkpredikanten Marjoe Gortner med oheroisk min.

Hyperrymden i lågbudgettappning.

Stop motion-monster som rörde sig i kanske 5fps...

Man skulle kunna tro Marjoe kommer från en musikalbakgrund och inte predikantbakgrund så fjolligt som han beter sig.

Notera Marjoes intensiva min.

Förmodligen har många män drömt om att ge Caroline ett s k frosted face.

Plötsligt attackeras våra hjältar av rymdpsykedelia!

Lavalampor och liquid overhead som löper amok. "VAD FAN ÄR DET SOM PÅGÅÅÅÅÅR?!?!!?"

Den töntiga roboten med sydstatsaccent ser ut att vara i trubbel.

Wow Hoff! Med den pretty boy-looken skulle du inte ha några som helst problem att bli någons fru på närmaste fängelse.

Förmodligen skrattade inte Joe lika mycket efter premiären av denna film.

Joe beordrar sina stop motion-robotar. Men vad är det han tittar på? Robotarna är här Joe - HÄR!

Jomen visst. Guldtorpeder fyllda med good guys kraschar in genom fönstren på bovarnas rymdskepp.

Detta har naturligtvis ingen påverkan på atmosfären inuti rymdskeppet.

Chricka Plummer sitter tamejfan t o m teatraliskt. Skön dekor f ö. Är det någon slags fabulous IFK Norrköping-fest på G eller?

Trailer

Hela filmen!