YOUNG REBELS (1989) USA, 93 minuter. Regi: Amir Shervan.

De är unga och rebeller! Men de är inte med i den här filmen.

"Naughty! Very NAUGHTY!!!"

Charlies (Jon Greene) brorsa (Bret Johnston) hamnar i klammer med den lokala gangsterbossen (Carlos Rivas) och som en god bror måste han steppa in och hjälpa till. Saker går dock snabbt snett och plötsligt är det Charlie själv som är gangstrarnas huvudvillebråd.

Robert Z'Dar har inte riktigt fått ordning på frillan än.

Den tredje Shervan-våfflan i Udda Films lilla festival är i mångt och mycket en repris på Gypsy (1990). Samma dumskallejagande och pang-pangande. Shervan staplar bara olika konfrontationer ovanpå varandra så han ska slippa tänka ut någon klurig historia som ska intressera tittarna. Vi var faktiskt lite oroliga att han skulle dra ner på den onödiga nakenheten då filmen inleds med två våldsamma sekvenser där den andra är en brutalt skojig uppvisning på hur man tystar en strejk. 😀 Men så, efter knappa tio minuter in i rullen, slängs det in en scen på en strippklubb med inte bara en utan två striptease-nummer. Ursäkten är väl förmodligen för att introducera Charlies odugliga bror som gottar sig åt stripporna på hans svensexa.

Ett gäng strejkbrytare...

En trött Aldo Ray petas in som sur sheriff i ett par scener men annars är det bara en parad av muskliga snubbar och bimbos. Delia Sheppard, som spelade den superövertygande platinablonda romskan i "Gypsy", är återigen med och hennes roll är att.... strippa för Robert Z'Dar som spelar gangsterbossens inte helt dugliga son. Det är faktiskt en imponerande mängd statister som passerar revy i den här rullen. Gangstergorillor som bara poppar upp för att bli skjutna eller som är med i en scen men syns aldrig till igen. En snubbe vi kände igen direkt, särskilt som han gör en sådan dramatisk entré, var Blackie Dammett. Ni vet, Anthony Kiedis farsa som vi senast såg i 9 Deaths of a Ninja (1985). Hans gästspel är kort och han benämns endast som "Blacky" i eftertexterna. Ett annat skönt fejs som flashar förbi i all hast är Eric Freemans. Ni vet den överspelande psykopattomten i Silent Night, Deadly Night Part 2 (1987). Här är han en simpel gangsterstatist och hans framträdande är så kort att det framkallade en "WTF?! Vänta lite. Spola tillbaka! Är inte det där..?"-reaktion här på Udda Film-redaktionen.

...avslutar effektivt proletärernas usla kamp för minimumlön.

Det som utmärker denna dussinrulle mest är det skojiga ljudet. Som alltid är trampet och dubbningen kalkonartad. Denna film har blivit "känd" för de kanonliknande smällarna som lagts på när folk avlossar framför allt hagelbössor men även en och annan revolver. 🙂 I en scen när Z'Dar jagar Greene låter det som om fotstegen har gjorts genom att man duttar med fingrarna direkt på kameramicken. 😂 Det verkar dessutom som om Shervan direkt har snott slagsmålsljud från diverse kung fu-filmer då man vid vissa smällar kan höra hur ett skrik eller en röst abrupt klipps av. 😀

BETYG: 3(+)/7 Filmen sticker inte direkt ut rent kalkonmässigt men vi börjar vaggas in i ett rejält mys när det gäller Shervans filmer. Skön mongo-action helt enkelt.

En stående ovation på Moderaternas kansli.

Betydligt mer högavlönad är denna tös som tycks ha tappat nåt på golvet.

Hennes kollega är trots sin höga lön en slags lågbudget-Tawny Kitaen.

Men kan Tawny detta?!?!

En gangster med sköna manér. Först ser han märkligt besvärad ut när han får stryk sen intar han denna hukande pose med ett härligt gung som inte framgår på denna stillbild.

Tadashi Yamashita är sur för att det aldrig blev någon uppföljare till Gymkata (1985) som han också var med i.

Robban blir avbruten när han hånglar upp ett skank.

🤣

Mr Kiedis Sr. är mer rockstjärna än sin son. Fast här liknar han väldigt mycket Johnny Drama alias Kevin Dillon.

Han har en riktig fräsching med sig. Myströja och fluffigt långt hår. Mmmm...

Apropå fluffigt hår!

Undra vem Shervan egentligen gillar att filma mest. Hmm...

Delia Sheppard har en viktig roll i filmen: Att puta med sin smått maskulina röv.

Vadå, tror ni oss inte?

Vi överdriver menar ni?

Robban bangar inte för en kompakt liten röv.

"Kollan in Penthouse-rumpan Rob!"

Robert tycks ge sitt medgivande.

Okej, här droppar vi micken.

Señor Fluff förtjänar en stillbild till.

Nja, nån gore blir det inte trots denna lockande bild men en del fniss blir det.

Stackars Christine Lunde besväras av minikjolen som hela tiden vill åka upp. Hon drar dock rutinerat och diskret ner den hela tiden.

Hemma hos gangsterbossen finns det minsann autograferade och inramade bilder på Amber Lynn. 😊

Sumbitches!

Den SÅG han inte komma....*crickets*

Verkligen ett äkta final boss moment!

Hela rullen.

GYPSY (1990) USA, 101 minuter. Regi: Amir Shervan.

En slags modern västern

Skurk.

Den rike Mr Houston (G. Alexander Virdon) äger en hel by och kontrollerar den och invånarna med järnhand. Hans söner är inte sena att utnyttja situationen genom att begå diverse övergrepp mot byns unga damer. De stöter dock på patrull när lösdrivaren Montana (Harold Diamond) lägger sig i och avbryter en våldtäkt. När Mr Houston får reda på att ena sonen grovt misshandlats av främlingen sätter han hela sin privatarmé av råskinn på att plocka Montana och lära honom en läxa

Oljigt muskelråskinn i adekvata baggy pants.

Shervan-festivalen fortsätter på Udda Film och för en gångs skull skiter vi i att försöka gå i kronologisk ordning. Det här är hans näst sista film innan kronan på verket Samurai Cop (1991) gjordes. Vi har denna gång alltså ingen urban miljö utan befinner oss i  en märklig ökenmiljö i närheten av kanadensiska gränsen (!). Men bara för att Shervan bjuckar på en slags modern västern betyder det inte att det saknas sleaze. Nej då. De "romska"* flickorna gillar självklart att lattja halvklädda i det lokala vattendraget, skurkarna är våldtäktsmän (som vanligt!) och vår trosfuktande hjälte ser till att lägga in flera samlagspauser när han flyr med brudarna från skurkuppbådet.

"Ti-hi fnitter!"

Manuset är i vanlig ordning katastrofalt och det händer ologiska märkligheter hela tiden. -SPOILER ALERT- Bl a skjuts en helikopter ner med revolver men som om inte det vore nog klarar den biffiga skurken som är passagerare i den kraschen från hög höjd utan att ens vika ett hårstrå. Vi får givetvis inte ens se kraschen utan bara höra den. LOL. Inte ens ett eldklot bakom en kulle orkade Shervan fixa fram.

Rape-klubben fluktar i busken.

Rullen är väl inte direkt något skrattparty men rätt skön dumskalle-action med mycket pang-pang. Vi börjar ana att Shervan kan ha varit något av en garderobsbög då vi får se väldigt många bara välpumpade bringor och då särskilt Diamonds då han mest springer omkring med sina trånga (bokstavligt!) 80/90-talsjeans högt uppdragna mot den bara bringan. För att vi ska vilseledas gällande Shervans eventuella homosexualitet gör han även i denna film narr av bögar - samtidigt som han spottar den amerikanska ursprungsbefolkningen i ansiktet - genom den stigfinnande karaktären tillika fjollige indianen (Bill Donahue). Japp, samme snubbe som spelade fjollan i Samurai Cop.

BETYG: 3/7 Helt okej B-filmsskräp som kan vara lite småkul emellanåt med all sin idioti.

Mr Houston efter genomförd naturatransaktion.

Minen när du just genomgått en skenkastrering.

Far och son Houston kopplar av med en drink och en bimbo i bubbelpoolen men lite skön fusion på stereon!

Stuart Whitman, som vi senast såg i gubb-bonanzan Invaders of the Lost Gold (1982), här som trött sheriff.

Vi trodde (och hoppades) för ett ögonblick att Shervan skulle dra en klassisk tuttarna-rakt-in-i-kameran-övergång men det hade han tydligen inte sinnesnärvaro för.

En bild för familjen Houstons familjealbum.

Den fjollige stigfinnaren och hans smått apatiska "blodhund".

Se! De är romer. Fast Harolds jacka antyder att han istället skulle vara från Finspång.

Hon är så romsk.

Den generösa blusen och de stora örhängena talar sitt tydliga språk (som är romska**)!

Ärrat råskinn. Han skulle passat bra i ypperliga Massacre Mafia Style (1978).

Mer manlig fägring.

Stigfinnaren fjollar vidare.

Busarna är hack i häl. Dags för ett samlag!

Är det en fruktansvärt icke-PK urinvånargest?

Nej då, det är bara en fjollig slängkyss!

Det väcker dohh-ggie tillfälligt ur apatin.

Trots att 90-minutersmålet överskrids med råge slängs helt meningslösa arkivbilder på denna puma in i rullen.

Muskligare än muskligast.

Hela våfflan.

*Vi vet att de är romer då de har fina yviga kjolar och små blusar som gärna hamnar på sniskan...

**Ja ja, det är väl finare att säga romani.