DANTE'S INFERNO (1911) Italien, 67 minuter. Regi: Francesco Bertolini, Adolfo Padovan & Giuseppe de Liguoro.

Dante drar åt helvete

Redan i långfilmens begynnelse visste man värdet av en fräsig filmbolagsvinjett.

Dante (Salvatore Papa) har, på väg mot ljuset, förirrat sig i en dunkel skog och blir dessutom stoppad av ett gäng vilddjur (som alla symboliserar en dödssynd). Beatrice (Emilise Beretta), som väntar på honom i Paradiset, ser hans knipa och ber poeten Virgilius (Arturo Pirovano) att guida Dante förbi alla hinder. Poeten gör detta och han vet att den bästa genvägen är genom - Helvetet!

Den oförställda glädjen när du hittar ut ut den dunkla skogen.

Udda Film äntrar sin tidsmaskin och swischar tillbaka till långfilmens begynnelse. Ett stycke nutid följer envist med men vi återkommer till det.

Dante leds till Helvetet av en full Peter O'Toole.

Det kan vara riktigt mysigt att besöka stumfilmens dammiga gamla värld då innovationerna staplades på varandra och filmmakarna fick experimentera vilt för att hitta kreativa lösningar på historieberättandets utmaningar. Vad kan då vara mer episkt än en resa genom Helvetet? Vi bjussas i denna våffla på en rad sköna specialeffekter, kostymer och miljöer. Vi lär oss också ganska snabbt att män är klart överrepresenterade i Helvetet. Vi skulle tippa på ca 98%. Vem kunde tro att det fanns så få kvinnliga assholes?

När du kommer till Helvetet är det den myskorpulente Minos som dömer dig och tilldelar dig adekvat straff.

Eftersom poesi inte är favoritmediet på Udda Film har vi inte läst originalverket av Dante Alighieri men de flesta* har väl ett hum om hans karaktärs resa genom Helvetets olika kretsar. De nyinsatta textskyltarna på engelska gör oss inga tjänster då förutom att presentera scenen som ska visas drar ett citat ur boken på jobbig gammalengelska som tar lite längre tid för våra lowbrow-hjärnor** att processa.

Vårt favoritmonster i filmen: Cerberus. Ni med lite allmänbildning vet att Cerberus är en trehövdad hund och inte ett trehövdat lejonfår som det ser ut som här.

Det som däremot stör oss mest är soundtracket. Internet är fullt av hat mot en version där Tangerine Dream står för ett elektroniskt sådant. Det är dock inte den versionen vi har sett utan på vårt ljudspår var det experimentella Studio Edition som stod för ljudläggningen. Vi har absolut inget emot avant garde-idéer och musikalisk experimentlusta men som soundtrack ska det ju tjäna filmen och inte distrahera tittaren, vilket var fallet här.  Vi ställer oss högst frågande till vad ljud av gnisslande metall och knarrande dörrar har med bilder på Dantes konfrontation med djur i natur att göra. I vissa fall får karaktärerna pålagda gibberish-röster men i andra fall sägs det saker på distad italienska och dessa är inte textade. Synd för oss som bara förstår lösryckta ord. Vi undrar verkligen om inte det utskällda Tangerine Dream-soundtracket hade varit bättre än denna dynga. Till vår stora nesa upptäckte vi efteråt att det fanns ett till ljudspår med lite mer traditionellt piano. Till vårt försvar kan man väl säga att ljudspår inte är det första man kollar upp när man ska titta på en stumfilm...

BETYG: 2(+)/7 Man ruttnar ganska snabbt på soundtracket och poesiskyltarna. Det visuella är däremot stundtals riktigt coolt.

Så långt ifrån Disney man kan komma (ske pris!) är denna version av Pluto som vakar över alla äckliga snåljåpar och slösare.

I Dantes version är Styx ett kärr där argbiggor och surpuppor krälar och slår varandra. Det är nog först här vi stöter på några enstaka kvinnor.

Rövslickare och förförare får smaka på demonisk aga i åttonde kretsens första anhalt.

I den åttonde kretsens andra anhalt badar hororna och smickrarna i exkrementer. Tyskar skulle nog kalla detta för Paradiset...

 1911 = Total gore!!!

Vi tycker att Dante själv förtjänar att stanna i Helvetet då han uppvisar klart asshole:iga tendenser genom att rycka av håret på en redan plågad själ.

Lucifer i egen hög person! Här i färd med att förtära historiens värsta förrädare. Påminner faktiskt en hel del om senare fetischfilmer från W.A.V.E. 😄

Trailer till en version som verkar betydligt behagligare än den vi just såg.

Det enda coola med vår versions soundtrack är Plutos growlande här, som överträffar de flesta black metal-artisternas. 😈

Hela rullen. Även denna verkar ha uthärdligare soundtrack.

*Säger vi med en ocharmig von oben-stämma.

**Och där tog vi oss ödmjukt ner från våra höga hästar!