EMANUELLE AND THE WHITE SLAVE TRADE (1978) Italien, 88 minuter. Regi: Joe D'Amato.

Sleaze-safari med Laura Gemser

En lokalbo i Nairobi passar på att lufta sin röv när han rotar i en soptunna.

Emanuelle (Laura Gemser) är i Nairobi och försöker få till ett reportage om och med gangstern Giorgio Rivetti (Venantino Venantini) som flytt rättvisan och fått fristad i Kenya. Det önskade reportaget uteblir och ersätts med ett kort erotiskt äventyr. Emanuelle råkar dock få syn på en suspekt figur (Gabriele Tinti) på flygplatsen som hon av en händelse återser hemma i USA. Hennes nyfikenhet är väckt och hon har råkat snubbla över en man inblandad i vit slavhandel. Hon bestämmer sig genast för att infiltrera verksamheten och därmed sätta sin egen säkerhet på spel.

En skön sekvens när tjejernas bil börjar krångla (vilket på ljudspåret illustreras av att man skakar en konservburk med hårda ting i). De åker till en mack där Emanuelles kompis vet att man kan få skön service. Här kollar mekanikern (med den usla sydstatsaccenten!) underredet.

Vi gräver fram en gammal Emanuelle-rulle vi ännu inte sett. Ni vet, en sådan där rulle som legat i träda i åratal (decennier) och aldrig blivit sedd. Det kan väl i det här fallet finnas en semi-undermedveten anledning till det. Trots vår vurm för italiensk exploitation-film från denna tidsperiod anar vi ju att ett erotiskt Emanuelle-äventyr kan bli ganska segt. Vi har ju inte fel i det här fallet.

Inga fel där.

Trots sin ovanliga skönhet och enorma kultstatus har Laura Gemser aldrig fallit oss i smaken som ögongodis (eller skådis...) här på Udda Film då vi föredrar fylligare damer, så dregelfaktorn går ju bort här. D'Amato har dessutom späckat filmen med unga damer som är nästan lika spinkiga som Gemser. Det blir m a o en hel del tråkig softcore-sex med dessa inblandade.

Ett tips till alla kvinnor: När ni ser att mannen gnider sina händer på detta vis vet ni att ni har fritt fram.

Filmen har ändå en viss charm med sitt korkade manus och Emanuelles osannolika förmåga att klara sig ur knipor. Det är inte alltid det går så bra dock, men en gruppvåldtäkt skakar hon tydligen lätt av sig som en tillfälligt liten obekvämlighet i jobbet (???). Kul också med transvestitkaraktären Steven (Nicola D'Eramo) som inte behandlas som en driftkucku, vilket var brukligt på den här tiden. Hans engelska dubbning kan väl kanske gå lite överbord ibland... 😁

BETYG: 3(-)/7 Lite seg sleaze-historia som ändå har en viss tidstypisk charm.

Efter det smutsiga verkstadssexet åker tjejerna till hotellet och duschar.

Emanueller lever ett tufft liv som grävande journalist.

Safari med rika prinsar och gangsters.

Plåta trötta lejon.

Att ta höjd.

"Skål för murvelkneget!"

Det blir förstås lite exotism också (särskilt med det bongo-soundtrack man lagt på här).

♫"Fan-ta-si-hi! Rullar vi runt bland mjuka kuddar."♬

Farbror Ventanino ställer gärna upp i sexiga rullar med unga flickor.

Det är klart att vit slavhandel-auktionen pågår på ett lyxhotell i en lokal med dörren på glänt.

Som journalist får man räkna med att män ska vara närvarande när man duschar.

Ironin när den italienska gatukökssnubben i New York dubbas med stereotypaccent - i en italiensk film!

Steven får vara vem fan han vill i Emanuelles sällskap.

Är man grävande journalist på en bordell får man räkna med att göra gamla farbröder lyckliga.

Emanuelle fluktar på en annan gammal gubbe som kladdar på ung tös (för i den gär filmen står ALLA dörrar på glänt 😃).

Whoa! Metaflukt!!!

Transkarate.

Strike!

En gruppvåldtäkt är bara ett litet gupp på karriärsstigen när man är grävande murvel...🤔

Ett gäng svenska fiskare ger Emanuelle lift till Los Angeles (!). Hur ska hon betala?

Problemlösaren Emanuelle tycker det dilemmat är en baggis.

Trailer med jättemånga censurskyltar.