KRAMPUS: THE RETURN (2022) Storbritannien, 76 minuter. Regi: David Gregory.

Crappus: The Return of the Udda Film tradition

Harold är, trots 20-årsjulileet av dubbelmordet på hans föräldrar, överentusiastisk över juletiden.

Det är juletider och Harold (Osian Dixon) vill hemskt gärna fira högtiden med sin syster Lisa (Natasha Rose Mills) som är allt han har kvar efter att deras föräldrar mördades för 20 år sedan. Han envisas med att det är Krampus som ligger bakom dådet men strax efter att han övertalat sin motvilliga syster att komma och hälsa på dör han i vad som verkar vara ett självmord. Lisa åker med sina vänner till Harolds hem för att ta hand om saker men något mörkt lurar ute i skuggorna.

Harold duttar försiktigt Krampus i solar plexus med sin hagelbössa.

Udda Films sorgliga Krampus-tradition fyller tio år och det är beklämmande att det ska vara så svårt att göra en bra eller åtminstone rolig våffla om denna alpdemon. Vi har här en brittisk slakt av alplegenden.

Sällskapet är lite vilsna och stannar till mitt i ingenstans.

I den här rullen uttalas det åtminstone inte att saker sker på julafton eller juldagen men det är definitivt i krokarna. Däremot dras i inledningen en historisk genomgång av en voiceover där det i legenden berättas om en armé av 1000 krampusar som krossade lokala bybor i Schwarzwald-regionen. GTFO! Den enda gången man skulle kunna acceptera multipla krampusar är när folk i alpregionen har sina traditionella parader där man klär ut sig till jultomtens onde brorsa.

Som tur är uppenbarar sig en byhora som kan ge tips om åkriktning.

Nåja, filmen i sig då? Ehh... Jo, Krampus ger sig ganska tidigt till känna och vi kan väl säga att Stephen Staley klädd i billig svart munkkåpa med krampusmask och gummihänder inte direkt övertygar. Inte heller inger det förhoppningar när Dixon på ett oerhört lamt vis slår sin hagelbössa i magen på Krampus. Okej, så det blir lökigt i alla fall? Öhhmm...njae. Istället blir det vansinnigt urtråkigt när vi får följa Lisa och hennes vänner i typ tjugo minuter där dramat består i att Lisas pojkvän Ross (Dan Robins) vänstrar med hennes väninna Nikki (Amber Doig-Thorne). När sedan Krmapus börjar "härja" reduceras han till en billig seriemördare som har ihjäl en torsk och en hora med yxa (Nej, det är obefintligt med gore).

Hon går sedan tydligen upp i rök.

Efter att man så tråkats ihjäl att shoppinglistor börjar formas i våra huvuden spårar det ur totalt i filmens slutskede. Om inte tidigare så blir det plågsamt uppenbart vilket uselt manus man har och vilken värdelös regissör Gregory är, som då förstås visar sig i det dåliga skådespeleriet. Sluttwisten är verkligen bajskronan på utedassverket.

BETYG: 1/7 Genomtråkig och med en lamare Krampus än någonsin.

Nämen titta! Nu är hon plötsligt nere på byn och där får hon napp.

Krampus...eller en billig seriemördare i en kompisfilm?

Tittut! Krampus sänder kalla kårar nerför din rygg när han på ett extremt kusligt sätt uppenbarar sig bakom en grav.

Glöm inte att krama din lokala Krampus.

Trailer

Utan den riktige Krampus - ingen Hans Scheike!