BLACK ROSES (1988) Kanada/USA, 84 minuter. Regi: John Fasano.

Siewert Öholm approves this message

Lordis föregångare.

Det populära metal-bandet Black Roses har förlagt sin turnépremiär till den sömniga lilla småstaden Mill Basin och alla ungdomar är utom sig av glädje. Föräldraföreningen är dock inte lika glad då bandets texter anses omoraliska och förkastliga. Stadens borgmästare (Ken Swofford) är dock överseende och tillåter bandet att spela. Bandet har dock ett mystiskt inflytande på stadens ungdomar och snart börjar otäcka våldsbrott ske. Ungdomarnas engelskalärare Matthew (John Martin) anar oråd och försöker göra något åt saken.

Black Roses kommer till byn och Damian kliver ur Lamborghinin och slänger geten.

Dags för en riktig pajfest på Udda Film. Detta är en av de dummare filmer vi sett på senaste tiden och det roligaste är att den är förankrad i en 80-talsverklighet där moralpaniken inte visste några gränser. Man skulle kunna tro att det var dåtidens moralväktare Hem och Skola som finansierade filmen (eller den amerikanska motsvarigheten PTA). Heavy Metal var dåtidens fiende nummer ett och om dåtidens föräldrageneration hade haft något vett i huvudet hade de förstått att det enda problemen dessa band medförde var de hiskeliga pudelfrillorna och en uppsjö av usel musik.*

En tidigare inkarnation av Damian, under hans Richard Marx-period.

Det blir förstås en skrattfest när moralisterna i filmen får rätt och bandet visar sig vara demoner från Helvetet vars enda mission är att förleda ungdomen. Ja, gapskratten avlöser varandra rätt tätt i filmens inledning och många av dem kan härledas till bandets frontfigur Damian** (Sal Viviano) som vi får se i många olika skepnader. Bäst gillar vi förstås när han är utklädd till Cunt Smasher*** i en underbar pudelperuk. Det är också skojigt att se trumlegenden Carmine Appice "skådespela" som Black Roses trummis. Han måste ha valt namnet på sin karaktär själv då det är en uppenbar passning till brorsan som även han är en välkänd trumslagare. Karaktärens namn, undrar ni? Vinny Apache!

Med det ondskefulla omslaget kan man förstå att Hem och Skola-tanten är upprörd. "VASSSSP!!!"

När vi ändå är inne på italienskklingande namn måste vi ju självklart nämna att detta var Vincent Pastores långfilmsdebut. Ja precis. Känd som Big Pussy i "The Sopranos". Och det är ingen dålig roll heller. Han levererar en klassisk homofobreplik och blir sedan attackerad av en superlökig demon och uppslukad av en högtalare!

Föräldrarna är oerhört ängsliga.

Tyvärr avtar gapskratten efter ett tag och filmen går lite på tomgång även om dumheterna fortsätter avlösa varandra, men lökoset stiger mot slutet och bjuckar på korkade icke-reaktioner från olika karaktärer, superlama demonkostymer och en härlig transformation där en kåt brud förvandlas till filmens "snyggaste" mekaniska demon.

Ken Swofford lugnar dock ner stämningen m h a upplyftande musik på soundtracket och sin röda comb-over.

Ja, ni förstår säkert att manuset är under all kritik men förmodligen anar ni ändå inte vidden av dumhet som college-professorn Cindy Cirile petat in i storyn. Slutet är verkligen en klassisk hakan-i-golvet-WTF av lamhet som levererar ett sista förvirrat gapskratt i Udda Film-soffan.

BETYG: 4/7 Klart sevärd kalkon som tyvärr inte håller den höga gapflabbsnivån genom hela rullen men är skojig ändå.

Som vilken Simpsons-mobb som helst ändrar församlingen genast inställning.

Johnnys dampiga skuttande mellan lyktstolpar förvandlar nästan filmen till en musiklös Gene Kelly-musikal.

Självklart har skolan en subtil mobbare.

Hem och Skola bänkar sig för att se vad Black Roses går för.

Till deras lättnad bjussar orkestern på hälsosamt smetig AOR.

Och Carmine beter sig precis som den där meme-trummisen på YouTube.

Ajdå. Plötsligt blir Damian lite vindögd under pudelperuken. Ett säkert tecken på ondska.

Kidsen går bananas.

När Hem och Skola-representanterna gått förvandlas Damian till - Cunt Smasher!

Dagen efter i skolan. Horsmink och våfflat hår. Hon är djupt märkt av hårdrocken.

Kidsen börjar plötsligt ge utlopp för bögiga aggressioner.

Oj jävlar! När heavy metal-sångaren egentligen ser ut som en blandning mellan en BNI-nätverkare och Jeff D'arcy förstår man att det är ondska på hög nivå!😱

"An earring? Only two kinds of men wear earrings: Pirates and faggots. I don't see no ship on our driveway."🌈

Big Pussy får betala för sin homofobi då han attackeras av dubbelstampdemonen! 

HårdrockS är skadligt.

Offer för hårdrockSen!

HårdrockSen leder till utbrott av gatuvåld.

En fördel är nattliga besök av en pudel-succubus.

Hårdroxen får barnen att bränna sina Batman-figurer.

En representant för föräldragenerationen inser plötsligt fördelarna med att hårdroxen förvandlar kidsen till gerontofiler.

Läraren pluggar böcker om ondska. Tydligen ingår HBTQ i svartkonst.

Lou Ferrignos fruga i något av en knipa.

Svindlande effekter!

LOL! 😃😁😂

"Schwicht, schwicht, schwicht!"

Här har Damian lagt till sig med nån slags Ramses den 23:e-look.

Och här...öhh.

Blir ni inte sålda på den här trailern är det nåt allvarligt fel på er.

Black Roses in concert! Från AOR till "farlig metal". PS. Kolla in basisten för trovärdigt mimande.

Se filmens i särklass fräschaste demon få the Björn Borg treatment.

Big Pussy vs. Dubbelstampsdemonen.

Grekisk trailer.

Damian har hypnotiserat oss till den grad att vi faktiskt börjar gilla denna sliskiga AOR-hit. 😌😵😀

*Just det! Vi snackar om 80-talets senare hälft och då måste även den mest inbitne hårdrockaren erkänna att de bästa metal-alstren redan fått ge vika i skivbackarna för den nya vågen av fjolliga töntar vars sinne för coola riff och gott låtskrivande var obefintlig. Självklart fanns vissa undantag men lyssna bara på denna films soundtrack för att förstå varför vi nu droppar vår mick.

**Ja, eftersom han är ond måste han ju självklart heta Damian... 😑

***