What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 24 februari 2019

CREATURE FROM THE HAUNTED SEA (1961) USA, 60 minuter. Regi: Roger Corman.



Den vackraste algblomman av dem alla!

Om man inte visste att det är en komedi skvallrar ju denna titelanimation om det.

 Mafioson Renzo Capetto (Antony Carbone) lejs för att smuggla ut en kubansk general (Edmundo Rivera Álvarez) efter att Castro tagit makten. Capetto har dock inga humanistiska motiv utan är ute efter att stjäla guldskatten som råkar följa med flyktingen. Eftersom generalen eskorteras av en smärre trupp kokar Capetto ihop en historia om ett havsmonster att skylla på när han mördar soldaterna en efter en. Nu råkar det dock slumpa sig så att myten om havsmonstret har mer sanningshalt än Capetto någonsin kunnat räkna med.

Inte bedårande.

 Vad får oss att vilja titta på en komedi från 1961? Är det den förmodat höga humornivån? Kan det vara för att det är en Corman-rulle? Nej, vi var helt enkelt tvungna att se filmen bara för monstrets skull. Vi fylldes av en kollektiv våg av kärlek och värme här på Udda Film-redaktionen första gången vi såg det berömda klippet när monstret dyker upp ur havet. En sådan underbart bedårande varelse!

Skurkar och kapitalister. Klart de är vänner.

Hur högt var priset vi fick betala då? Jo, rätt högt. Det här är en smärre skitstorm till film och humorn är som väntat lika sofistikerad som matematik på lågstadiet. Att en av Capettos män går omkring och gör djurläten säger väl det mesta. Det enda som är någonstans i närheten av roligt är voiceovern som säger: "It was dusk. I could tell because the sun was going down." Kanske inte ett ROFL-moment direkt.

Corman hittade tydligen en Bogart-lookalike billigt.

Monstret levererar dock i all sin lökiga glans. Tyvärr har stjärnan inte mycket screen-tid så man får passa på att njuta medan man kan. Det är ett underverk av man-tager-vad-man-haver och vad en låg budget tillåter. Vem fan vill se avancerade CGI-monster när man kan se en snubbe klädd i kartong och fuskpäls? Just det!

BETYG: 2/7 Som väntat usel film som får sina poäng endast tack vare det fantastiska monstret.

Ser lite ekivokt ut det där.

Han gör djurläten...😑

Vilken tur att han då träffar en gammal kärring som har samma ovana.

En söt fisk fotobombar filmen.

Nere i djupet lurar något.

Bedårande! 💗💗💗

Monstret lackar hårt när de obrytt hånglar loss.

Kameramannen blev så rädd att han glömde fokusera.*

Äter CGI-monster till frukost och fiser ut dem innan lunch.

Lam trailer.

Det rafflande slutet! Monster madness!!! Tydligen har man dock sänkt ner högtalarna i en vattenklosett här.

Hela våfflan och då i originalsvartvitt. Även en längre version än den vi såg men eftersom vi gissar att monstret inte får mer screen-tid för det, är det skitsamma.

*Vadå B- och C-foto??? Tror ni verkligen man har råd med det i en Corman-rulle?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar