SUPERMEN DÖNÜYOR (1979) Turkiet, 68 minuter. Regi: Kunt Tulgar.

The man of...steal

Julstämning i rymden.

Tayfun (Tayfun Demir) har blivit en vuxen karl och det är dags att lämna föräldrahemmet. Hans far och mor berättar då att han inte är deras riktige son utan att han hittades i en störtad raket som bebis varpå de adopterade honom. De fann även en kryptonitsten som de nu ger Tayfun för denna ska leda honom mot hans förutbestämda öde: Att verka för mänsklighetens bästa!

Grafik som slår dig med häpnad.

När öppningsscenen är en vy över universums stjärnor och planeter - gestaltade av julgransdekorationer mot en svart fond vet man att Turkiet var en fan så mycket bättre stat förr än nu. Snacka om att sätta tonen för en film. Mästerligt! Denna våffla är förstås ytterligare ett lysande exempel på hur de underbara turkarna "tolkade" en amerikansk blockbuster. Med en budget på tre kapsyler och ett par gummisnoddar (typ) har man stulit den ikoniska karaktären och halvt degraderat honom till en Ken-docka. Ja på riktigt alltså. I scenerna där Turk-stålis är ute och flyger har man dels en närbild på Tayfuns fejs (och armhåla) och dels en helbild där han ersatts av en Ken-docka i stålmanskostym med rullande arkivbilder bakom. Mäktigt! Självklart ingår den sedvanliga musikstölden och då inte bara John Williams Superman-musik utan även hans James Bond-tema! Musiken, tillsammans med resten av ljudspåret, är självfallet super-(host host)-distad.

Vänta nu...är det verkligen en komplimang?

Tyvärr blir det som med de flesta sådana här rullar, att skrattet kommer av sig efter en stark inledning. Visst är det fortsatt ultrakalkonmässigt men inte superkul (host host) direkt. Det glänser till här och där i actionscenerna och skulle någon orka göra ett 10-15-minutersmontage av den här filmen skulle man kunna tro den är Guds gåva till mänskligheten.

BETYG: 3(+)/7 Fantastisk inledning men fnisskurvan dalar efterhand.

Tayfun har en öm relation till sin far.

Han har tagit glasögoninspiration från Sebastian Dawkins*.

Tayfuns riktiga tandlöse far.

Svindlande effekter.

Turkiets svar på Edwige Fenech: Güngör Bayrak.

Skapligt ondskefulla bovar. Dessa märkligheter till trots var undertextningen tyvärr alldeles för bra för att vara turksploitation.

En brutta dyker upp på Tayfuns redaktion.

Tayfun får genast stålfjong och använder, som den karlslok han är, sin superkraft...

...#metoo-synen!

Ord och inga visor!

Süpermän har en förödande teknik.

"Jag vill kramas inte slåss."

Alla vill krama om Stålis.

Plötsligt befinner sig Süperstålis i Alice Coopers turnébuss.

Är detta också en släkting till Süperdüpermän?

Süperståldüpermän får en ångestattack.

Word!

Här har vi faktiskt ett litet kollage.

*Den störste legendaren i svensk dokusåpahistoria.