What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 22 januari 2020

EL OJO DEL HURACÁN (1971) Italien/Spanien, 100 minuter. Regi: José María Forqué.



Alla älskar Ruth, eller?

Lite stajlig art nouveau - eller jugend som vi säger här - i titelsekvensen.

Ruth (Analía Gadé) och Michel (Tony Kendall) separerar när den förre tröttnar på honom och genast sveper Paul (Jean Sorel) in och tar Michels plats. Michel hoppas ändå att Ruth ska komma tillbaka till honom och han håller sig vänskaplig med det nya paret. Snart börjar dock märkliga saker inträffa. Olyckor som kunde slutat riktigt illa verkar nästan vara arrangerade. Men vem vill egentligen döda vem?

Snygg ultra-giallo-övergång till själva filmen.

Vi hoppades få avnjuta en skön gammal giallo igen men inte heller denna gång är detta en film vi skulle klassa i den genren. Rullen börjar väldigt lovande med en väldigt fin titelsekvens i bästa jugendstil men sedan kastas vi in i en passionerad romans. Om än väldigt fint skjuten med fina miljöer och sköna kameravinklar. Fröna att något inte står rätt till planteras tidigt men det tar ändå väldigt lång tid innan saker börjar hända på allvar.

Titta! Där ligger Bernard och slappar.

Trots en del schysta vändningar fram och tillbaka blir vi ändå smått uttråkade då vi ville ha mer än detta romantiska thrillerdrama. Lite synd då det trots allt inte var det sedvanligt korkade upplägget. Det var också förvånansvärt lite naket i filmen, trots en sådan passionerad romans (och det uppenbara faktumet att filmen sneglar åt giallo-hållet). Många "smakfulla" vinklar istället med växter och gardiner som skymmer vitala delar av kvinnoanatomin. Det saknades även cool musik även om soundtracket inte är dåligt är det ganska anonymt.

BETYG: 3(-)/7 Tyvärr. Ganska välgjord och snygg film men den tråkar ut i längden.

Hon är topless...

När du vill ta ett bad men det som vanligt är upptaget. Ja, hon är fortfarande topless.

Paul dricker plåt-heiniken ur mugg. Men det är jävligt snygga muggar.

Damen i hattbutiken reagerar lite märkligt när hon träffar Ruth.

Nattklubb med giallo-belysning.

"Här Bernard. Ta en sup för fan."

Filmens i särklass brutalaste scen.

Paul har märkliga nöjen. Vadå, är vi dömande? Att trakassera en svan med mask på sig är väl ändå inte helt friskt?

Det är...nåt i vägen...för kameran.

Schyst slits på den outfiten.

Giallo var aldrig riktigt PK. Idag är vi mer rädda om våra utdöende koraller.

HBTQ-#metoo.

Trailer som motsäger vår recension beträffande nakenheten. Kan dock vara så att de slängt in precis all nakenhet som finns i denna trailer. 😏



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar