THE WEEKEND MURDERS (1970) Italien, 98 minuter. Regi: Michele Lupo.

En lökig weekend

Det är viktigt att signalera sväng när man cyklar ut från egen garageuppfart.

En engelsk adelsfamilj samlas på familjens gods för att ta del av patriarkens testamente då han nyligen gått bort. Uppläsningen av testamentet bjuder på en del obehagliga överraskningar för de flesta familjemedlemmarna och kort därefter börjar de mördas. Konstapel Thorpe (Gastone Moschin) och inspektör Grey (Lance Percival) försöker lösa fallet.

Hela familjen älskar tydligen golf. Även efter att ett par mystiska mord inträffat.

Här har vi ett lysande exempel på en film som inte kvalificerar sig som en Udda Film-definierad giallo (Som om någon skulle bry sig...). Det är dock tyvärr inte problemet med filmen. Nej, det tråkiga är att det är en Agatha Christie-spoof, om än med vissa giallo-element. Just det. Spoof som i komedi. Konstapel Thorpe är en central karaktär och han är en riktig Kling/Klang-typ, komplett med "humoristiskt" knarrande skor. Lupo leker med whodunnit-konventionerna hela tiden men det är tyvärr inte ett dugg roligt. Synd att vi inte var beredda på detta. Vi blev dock snabbt varse då Franceso De Masis soundtrack ganska omedelbart skvallrade om nivån då titelspåret är en "skojfrisk" spoof på Tjajkovskijs "Pianokonsert Nr. 1" ackompanjerad av pistolskott...

Oh hello Major! Ja, ni känner väl igen honom?*

Vi försöker således fokusera på det schysta fotot och de giallo-element som faktiskt finns. Humorn tråkar dock ut oss mer och mer så den obligatoriska slutkonfrontationen kommer som en lättnad. Vi ska dock erkänna att vi skrattade till en gång. Alldeles i början skickar Lupo en passning till den skitnödiga engelska överklassen då den konservativa (läs: rasistiska) Aunt Gladys (Marisa Fabbri) får en rejäl överraskning då familjen samlas.

BETYG: 3(-)/7 Filmen räddas till viss del av det visuella men denna satans humor som alltid ska förstöra filmer är så astråkig.

Förutseende att ha tangakalsonger på sig i badet, om nu någon skulle mörda en och man blir hittad i denna utsatta position.

Giallo-bestick.

Visst ja. Kraschinzoomningarna på Robert Hundar är lite småroliga också.

Nä du konstapel Klang! Det där går inte. Närgränsen på det objektivet tillåter inte fokus på det avståndet.

Spegel, spegel på dörren där. Säg mig vem som mest giallo-klädd är.

Orchidea De Santis förför en smula.

Klart att en oskuld kan bli svettig och nervös...

...och få incestuösa mamma-hallucinationer???

Han är allt lite "komiskt" tossig. 😖

Kling & Klang-humor. 😒

Skojfriskt menat men ändå ett snyggt shot.

Magin med LP-konvolut! Här sitter han och läser på sina "old Ludwig Van"-omslag utan att ens lyssna på musiken.

Schyst location ändå.

Trailer

*Ballard Berkeley som mest är känd för att spela den virrige majoren i "Fawlty Towers".

Basil Fawlty försöker kommunicera med Majoren. De kan inte ens mötas på en  totalt icke-PK-nivå.