FRANKFURT KAISERSTRASSE (1981) Västtyskland, 88 minuter. Regi: Roger Fritz.

Times Square med Lederhosen

Willkommen till storstan kids!

Susanne (Michaela Karger) och Rolf (Dave Balko) är unga och längtar ut från hålan de bor i. När Rolf rycker in i armén och stationeras i Frankfurt-trakten passar Susanne på att flytta hemifrån och bosätta sig i den spännande storstaden. Hennes homosexuella farbror tar emot henne med öppna armar men han och hans partner råkar bo mitt i glädjekvarteren och snart får Susanne bekanta sig med stadens smutsiga sida. Som om inte det vore nog verkar det som om även Rolf kommer att ta del av glädjekvarterens nöjen. Hur ska ungdomarna klara denna moraliska omställning?

Självklart! Det är ju ett tyskt hus.

Det var länge sedan vi gav utlopp för vår germanofili här på Udda Film så en resa till Vater-landets sköna tidiga 80-tal kändes som en alldeles utmärkt idé. Mys-o-metern ställer sig snabbt på trivsamt rött när vi direkt slängs in på Frankfurts sedeslösa gator. Att det råkar vara mitt på dagen och neonljusen är släckta spelar inte minsta roll då den ack så viktiga atmosfären ändå är på topp. Asha Puthlis lagom lökiga elektro/rock/disko-låt "Black House No. 40" är kronan på verket som den ligger och puttrar i bakgrunden. Vi älskar att den f ö är utgiven på AutoBahn-Verlag. 😊

Dumma snorungar. Varför flytta från denna tyska idyll?

Det här är en riktigt banal film som pendlar mellan semi-ungdomsromantik och sleaze. Man lyckas även slänga in rivaliserande gangsters som knyter ihop hela rullen. Man får nästan lite Staffan Hildebrand-vibbar beträffande ungdomsaspekten men riktigt så aslökigt är det inte. HBTQ-aspekten är riktigt intressant här. Vi befinner oss trots allt i början av 80-talet men ändå gestaltas bögarna med en liten smula mänsklighet. Visst blir det en del skoj på deras bekostnad, vilket var total norm på den tiden, men filmen visar ändå upp ett ovanligt mått av acceptans, särskilt från ungdomarnas sida, vilket är en kul överraskning. Vi ska förstås inte sticka under stol med att vi älskar när filmen tar vissa icke-PK-vändningar och då inte bara avseende bögarna. Det är ju det som gör sådan här filmer så kul.

BETYG: 4(+)/7 Filmen når inte riktigt fram till vår Best Of-sida men är ändå underhållande i sin banalitet och har en underbar atmosfär.

Ungdomarna har sex, men det som är mest upphetsande är Casio-klockan med inbyggd miniräknare han har på handleden. Så jävla inne!

Susanne är hälsosamt oblyg inför Roffes farsa. Det kan hon komma att behöva i syndens stad.

Susannes farsa har verkligen ordning på prioriteterna.

Bög-Tonino är välkomnande mot kvarterets hora.

Men då kommer Trans-Ossi. Det är hen som har byxorna i förhållandet, hur det än må se ut.

Bög-Tonino vill dock inte avbryta shnick shnack-dansen.

Detta påminner om en gammal hit.*

Ni trodde väl ändå inte att tyskarna skulle undgå att marschera i filmen?

Dork-Benny vet inte om det än men han är vad framtidsmänniskorna skulle kalla en homofob.

En prostituerad får en arbetsrelaterad reprimand.

Är det #metoo om det är en släkting av alternativt kön som kladdar på tuttarna och daskar stjärten? Svar: Nej! Hennes leende indikerar samtycke.

Ossi drar igång ett Zarah Leanderskt uppträdande, passande nog så här på 20-talet (Ja för oss alltså).

Den envetna horan kan inte ens lugna sig när paret har ett ömt ögonblick.

Dork-Benny i sitt rätta element.

Han är en hjälte! Visst har vi alla fantiserat om att bryskt sätta stopp för den där satans trubaduren som alltid ska förpesta krogmiljön med sina jävla "Proud Mary" och "Take me home country roads".

Tyska punkhuliganer (komplett med hakkors på ryggen) trakasserar oskyldig medelsvensson...ehhh förlåt: "Otto Normalverbraucher" ska det vara.

Men eftersom de är tyska huliganer kan de inte låta bli att smeta lite fekalier på offret. 😆😅😂

Sen blir det lite klassisk #metoo.

Dags för sex! Ja alltså...på riktigt.

Under the bridge downtown letar tydligen både Ossi och Tonino efter tillfälliga kontakter. Ossi är dock den ende som blir avundsjuk.

LOL. Roffe blir shame:ad av ett par random utlänningar bara sådär helt apropå.

Susanne tassar omkring i sin fantastiska 80-talsdress medan en random (återigen) transa passerar. Det roliga är att transexot dominerar scenen alldeles för mycket för att smälta in som den tänkta statist hen skulle vara.

Hey! Det är faktiskt 80-talet nu. Tjejer vill ha lite raka rör.

Dork-Benny är lite sen på bollen.

Ha ha ha! Vi som trodde John Cleese paradnummer i "Fawlty Towers" bara var fiktion.

Gangster-Johnny förför lilla Susanne. Det är dock förlåtligt om ni tror det är tvärtom.

Gangster-Johnny erbjuder verkligen en genväg till toppen.

Vi bjuckas även på lite välkoreograferat gangstervåld.

Trailer som har det mesta: Örfils-VM, tuttar, dragshow, Asha Puthlis musik och gangstervåld!

Här kan nu avnjuta hela Asha Punthis platta. Märk väl att de tyska hitmakarna kände att var och varannan låt skulle låta som The Knacks "My Sharona".

*

Ja, det är förstås detta gamla Onkel Kånkel-örhänge vi syftar på.