What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 16 juni 2020

CANNIBALS (1980) Spanien/Italien/Frankrike, 90 minuter. Regi: Jesús Franco.



Romer!

Hello doggie!!!

Dr. Taylor (Al Cliver) tar motvilligt med sig sin fru (Pamela Stanford) och dotter (Anouchka Lesoeur) på expedition då frun insisterar på att få vara tillsammans med honom. Taylor vet att det lurar kannibaler ute i djungeln och till hans fasa överfalls båten de befinner sig på av dessa. Far och dotter förs bort till kannibalernas by men efter att blivit brutalt behandlad lyckas Taylor fly. Djupt traumatiserad tar det många år för honom att hämta sig men till slut beger han sig ut i djungeln med en ny expedition för att finna sin dotter.

Se upp! En upskirt på en kannibal ovanför Pamela. 😱

Vi sätter P för Franco-festivalen med denna kannibalrulle. Lite taskigt kanske då genren är allt annat än representativ för regissören som aldrig såg någon glädje med den korta men intensiva våg av kannibalfilmer som framför allt "Cannibal Holocaust" satte igång. Likt förbannat missade han inte ett tillfälle att göra ytterligare film, så kannibalvåffla fick det bli.

Whoa! Det är ju Peter Criss. 😂😂😂

Som vanligt höll Franco kostnaderna nere genom att filma i favorittrakten runt Alicante men han lyckades faktiskt hyfsat, m h a en del arkivbilder, att få det se ganska exotiskt ut. Lika exotiska är däremot inte kannibalerna. Dessa har blivit smått legendariska p g a det multikulturella utseendet "infödingarna" har. Ingen av dem ser väl ut som sydamerikansk ursprungsbefolkning och roligast är väl snubben med vrålpolisongerna eller de småfeta gubbarna med hår över hela kroppen. Faktum är att de flesta av dem är romer. Som Franco sa i ett väldigt icke-PK-uttalande: "Vem kan se skillnad på Dakota-indianer och zigenare? Ingen!"  Även om detta var ett rasistiskt uttalande var det inte menat som det då det vara andra tider och dåtidens icke-rasisterna ändå hade en ganska klappa-på-huvudet-attityd till främmande folk. Kannibalhövdingen med sina fina braids är dock Franco-bekantingen Antonio Mayans, men "bekanting" kanske är fel ordval i just detta sammanhang då han inte alls går att känna igen med sin Papa Emeritus III-målning i ansiktet.

Konstnärligt kannibalfrosseri med surrealistiskt ljudspår.

Francos skarpa uttalanden stannar dock inte vid romerna utan han berättar glatt hur Sabrina Siani är den dummaste - eller åtminstone topp tre - skådisen han någonsin jobbat med. Hon hade tydligen problem med att ens klara av denna korkade roll men hennes mor, som höll ett vakande öga på henne under produktionen, blev tydligen väldigt stolt när hon på frågan om vad regissören tyckte bäst om hos dottern fick svaret: "Hennes röv". Hennes lilla stjärt lyckades dock landa henne en rad roller i främst italienska exploitationfilmer.

Kusliga men färgglada kannibaler.

Det här är som ni nog förstått ingen höjdare och förutom att Siani trippar omkring i ett minimalt höftskynke är det förvånansvärt lite naket för att vara en Franco-film. Det är knappt Lina Romay får en chans att visa upp sig heller. Brunstigt klättrar hon på Al Cliver i en scen men behåller skjortan på. Cliver har f ö en "svår" roll då han i filmens inledning blir av med ena armen och får springa omkring med ett tjockt bylte resten av filmen för att låtsas ha en stump. Inte heller han undslapp Francos vassa kommentarer då han enligt utsago inte är världens bästa skådespelare (duh...) dock väldigt pålitlig och professionell. Sträck på dig (?) Al. 😊

BETYG: 3(-)/7 Generöst betyg kanske men det kanske är eftersmaken av de hemska komedierna i denna Franco-festival som får oss att uppskatta denna rena crappiga exploitation?

Såhär glada är de multikulturella kannibalerna precis innan de ska äta upp dig.

Polisongkannibalen i mitten är en levande kannibalfilmslegend.

Detta ser väldigt kinky ut på nåt vis.

När man kommer få problem med att mäta en armlängds avstånd.

Kinkyfarbrorn har bytt corpsepainten mot en mer Pollock-inspirerad palett. Hade detta varit rörliga bilder hade ni sett hur gullig skallen är då underkäken glappar, som om farbrorn utövade buktaleri.

Al må ha förlorat en arm, men han har vunnit en söt Lina Romay.

Förresten... Hon går ju under pseudonymen Candy Coster här, men hon har ju inte den blonda Candy Coster-peruken på sig! AARRRRGGHH *Rainman-utbrott*

Vad få vet är att romska kannibaler var de första att utöva black metal.

Några av dem håller på AIK.

Clownen Manne ligger för döden. 👋

"Vem fan kom på idén att dubba mig med en superlöjlig sydstatsaccent?!?!" Franco gör en ovanligt cool cameo i sin fina poncho.

Party like there's no holocaust.

Även i kannibalbyn dansas det. Eller så joggar de bara på stället.

Fast de har kusligt buktaleri på programmet också.

Det är inte många som känner till att kannibalsaliv kan få fingrarna på en hand att smälta samman.

Gubbar med hipsterskägg och stora beppehattar får de snyggaste brudarna.

Vänta lite...vad är det där för beppehatt? Myten om att naturfolk tar tillvara på allt är härmed busted!

Mer konstnärligt köttuggande.

Antonio Mayans har nog aldrig varit coolare, särskilt här med solens fina bakgrundsbelysning.

Trailer med härligt passionerad fransk speaker. Även en glimt av Lina Romays rumpa som inte är med i själva filmen. 👍

Sabrina Siani "skådespelar" och kannibalerna talar engelska och rappakalja. Antonio tycks vråla "Achtung!"



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar