What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 19 juni 2020

CANNIBAL TERROR (1980) Spanien/Frankrike, 94 minuter. Regi: Alain Deruelle.



Exotiska spanjorer!

"Mjau"

En duo småbrottslingar (Antonio Mayans & Gérard Lemaire) och en godhjärtad (enligt trailern!) hora (Mariam Camacho) är trötta på de futtiga inkomster deras verksamheter inbringar så de bestämmer sig för att kidnappa den lilla dottern till den rike affärsmannen Danville (Olivier Mathot). Saker går snett och de tvingas fly in i djungeln och utöver paret de gömmer sig hos finns även en stam med kannibaler runt knuten.

Mariam Camacho tittar djupt i glaset och undrar vad fan hon gett sig in på. Samtidigt spelas nån slags cool muzak-efterapning på Jimi Hendrix "Manic Depression".

Jesús Franco-festivalen är förvisso slut men denna film kan ses som ett slags sladdbarn till den. Franco har ju som bekant gjort en hel del dynga i sina dagar men har orättvist även fått ta på sig hundhuvudet för detta vrak till kannibalvåffla. Den är ju lätt att missta för Francos Cannibals (1980) från samma år och några av anledningarna till det är ju att det till viss del är samma skådespelare, samma locations och samma kannibalscener. 😄

En legendar inom kannibalgenren.

Boven i detta drama sägs vara producenten Daniel Lesoeur (surprise, surprise...) som då samtidigt producerade Francos film. Enligt uppgift körde han totalt över den arme Deruelle och såg till att hela produktionen blev en enda lång improvisation där den ena hittepåscenen följde den andra. Ja, resultatet är ju ett skolexempel på hur det kan gå när producentjävlar har för mycket att säga till om gällande det kreativa.

Dessa glada "infödingar" får vi se många gånger.

Inledningen på filmen är ändå hyfsad och här finns det de som säger att Deruelle inte ens visste att det var en kannibalfilm han regisserade. Det går dock snabbt utför när trion med den kidnappade flickan ger sig ut i "kannibaltrakterna". Franco lyckas hyfsat att dölja det spanska landskapet i sin film men här verkar ingen bry sig alls och den klassiska soltorkade spanska vischan känns igen av oss som varit där.

Kannibaler som tydligen älskar att jogga på stället.

Tråkfesten har sina små glimtar av obeskrivbar dumhet som lyfter rullen över absolut bottennivå. Pamela Stanford är med i de flesta av dem. Hon är långt ifrån en skönhet i vår smak men är alltid pigg på att lätta på paltorna. Det gör hon med besked när hon badar utomhus i en träbalja samtidigt som Antonio Mayans fluktar. -SPOILER ALERT- Riktigt knasigt blir det dock när Antonios karaktär plötsligt brutalt våldtar Stanfords som då är frun till mannen de flyr till. Klart riskabelt dåd som kan ställa till det med husfriden, men han var väl kåt... Den stora knasigheten är dock att SAMMA KVÄLL är det fest i sagda hus och den nyligen våldtagna frun verkar totalt ha glömt det förnedrande och förödande dådet då hon glatt dansar och lyfter klänningen framför bl a Mayans rapist-karaktär, samtidigt som hon förtjust ropar: "Let's strip!". 😆

Här har ni honom: Butterickshövdingen!*

Kannibalscenerna är outsägligt tråkiga då många klipp loopas om och om igen. Gore-ögonblicken är självklart löjliga med närbilder på djurkadaver "kannibal"-händerna geggar i. Hövdingen är en riktig Buttericks-inföding med sin svarta peruk och offren man förväntar sig ska strippas nakna (för varför skulle man missa ett tillfälle till det?) får behålla kläderna på, med undantag för någon kort tuttglimt el dyl. Så nej - inga Ferox-kasteringar här inte. Underbart kurviga Camacho blir snabbt "uppäten" när klänningen börjar slitas av. Synd. Det verkar f ö som om denna kalkonproduktion fick henne att hoppa av filmtåget då detta verkar vara hennes enda roll någonsin. Också synd.

BETYG: 2/7 En ren katastrof till film egentligen, men lite kul ändå i all dumhet.

Splatt!

Gegg. Inget för vegetarianer.

En djurgårdspapegoja som behöver kamma sig.

Pamela Stanford har tagit av sig allt utom den fula peruken för att ta sig ett uppfriskande utomhusbad.

Antonio Mayans fascineras djupt av peruken.

Gitarrkillar får alla brudar (och papegojor).

Mariam bjussar på lite ben som tack för trudelutten.

Förspelet är över. Papegojan är sotis.

Under tiden har Antonio tagit sig en uppfriskande våldtäkt. Pamela lämnas tillintetgjord.

Men tydligen inte så tillintetgjord att hon inte kan partaja med sin våldtäktsman senare på kvällen. "Let's strip!" 😂

Hm, det där ser bekant ut... Ingen beppehatt här dock. Whole lotta människa kvar. Jävla slit-och-släng-kannibaler!

Ensam och rädd i djungeln.

Istället för att lemlästa sina offer föredrar dessa kannibaler att jogga på stället.

Är det butterickshövdingens tvillingbrorsa?

Jackson Pollock har varit i farten igen.

Bra kalufs på denna multikulturella kannibal.

De är indianer.

Trailer som faktiskt är lika usel som filmen. Den har t o m ett klipp som är uppochner! 💪😅

*Den falkögde har redan noterat att han faktiskt skymtar till även i Francos rulle, under en av frosseriscenerna.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar