Udda film: GODZILLA VS. THE SEA MONSTER (1966) Japan, 87 minuter. Regi: Jun Fukuda.

tisdag 9 februari 2021

GODZILLA VS. THE SEA MONSTER (1966) Japan, 87 minuter. Regi: Jun Fukuda.

Gojira prövar skaldjur

Hysterisk maratondans till surfpop.

Ryotas (Tôru Watanabe) bror förolyckas till havs och förmodas vara död. Ett medium säger dock att brodern fortfarande lever och Ryota kapar en båt med en grupp ovetande personer och seglar iväg. En våldsam storm får emellertid båten att kapsejsa och sällskapet sköljs iland på en mystisk ö där den paramilitära brottsorganisationen Red Bamboo bygger kärnvapen m h a slavar från Infant Island. Som om inte det vore nog vaktas ön av sjöodjuret Ebirah och inne i ett berg sover en välbekant jätte.

Snuskhummern Ebirah.

Vi lökar vidare med vårt Godzilla-maraton och här börjar skiftet i Godzillas karaktär bli tydligare. Han har redan tidigare i serien kämpat en smula indirekt för mänsklighetens bästa men här ser vi tydligare tecken på denna (oheliga) allians.

Japansk barnfilm: Buskis och spetsade människor.

Eftersom detta är den hittills mest korkade filmen tycker förstås våra mänskliga huvudkaraktärer att det är en svinbra idé att väcka Godzilla ur sin slummer för att han ska ge sig på Red Bamboos anläggning. Detta trots att det inte finns något som talar för att Gojira plötsligt skulle agera på ett fördelaktigt vis för detta gäng muppar. Resultatet blir ändå som önskat eftersom manuset skiter fullständigt i logik eller att förklara saker.

Skurkmilitärerna semi-heilar bara, så de är väl inte så farliga?

Förutom att manuset är stendumt (riktat till barn som ändå inte fattar ett skit...), karaktärerna är smått buskis med en typ som i denna amerikanska version blivit ännu mer buskis i och med att han får en dubbad röst som låter som en kastrerad Gilbert Gottfried*, så är även monsterbataljerna rätt lama. Ebirah, som är en slags förvuxen hummer, är ingen höjdarmotståndare och vi får se det sedvanliga stenbollandet där förvisso Gojira uppvisar rätt schysta fotbolls-skills rent nickmässigt. Vår vän angrips även av någon anonym och risig jättegam som inte bjuder på nämnvärt motstånd. Även bekantingen Mothra dyker upp och monstren tycks ha glömt den allians de ingick i för ett par filmer sedan.

Nya älvtvillingar och dessutom ännu en ny Mothra-låt.

Det kanske låter rätt monsterspäckat men faktum är att Godzilla ligger i dvala i nästan två tredjedelar av filmen så vi får stå ut med det pastellklädda mongona under tiden. Även Mothra drar timmerstockar genom nästan hela filmen medan öborna på Infant Island kör sina musikalnummer och dyrkan för att väcka henne. Tydligen har de inget annat att göra på den där ön. Ebirah poppar upp som hastigast lite här och där innan -SPOILER ALERT- Godzilla bokstavligen sliter fanskapet i stycken! 😄

Åååhh! Han är så söt när han sover. 💗

Ja, serien börjar dippa lite här och Fukuda håller inte samma klass som Honda. Musikvalet adderar till ostigheten där vi plötsligt får surfmusik slängd i nyllet när Godzilla tar sig an Red Bamboos privata flygvapen (Hur kan en kärnvapenbyggande armé med eget flygvapen ö h t förbli hemlig?). Vore inte surfpop i sig nog ökas ostfaktorn av att det inledande riffet är väldigt likt det klassiska Batman-temat.

BETYG: 3(+)/7 Det är svårt att ge en film med 60-tals-Godzilla dåligt betyg och det blir det inte heller här utan vi landar i ett mer mediokert sådant.