Udda film: DESTROY ALL MONSTERS (1968) Japan, 89 minuter. Regi: Ishirô Honda & Jun Fukuda.

torsdag 11 februari 2021

DESTROY ALL MONSTERS (1968) Japan, 89 minuter. Regi: Ishirô Honda & Jun Fukuda.

VM-guld i monster!

Whoooooo's a happy lizard? Hellooo dohhhhh-ggie!

Jordens alla monster är tryggt förvarade på ön Monsterland där diverse kraftfält håller dem på plats. Plötsligt bryter de sig på något oförklarligt vis ut och börjar attackera jordens stora huvudstäder. Det visar sig att utomjordingar från planeten Kilaak har tagit kontroll över monstren för att tvinga jordens befolkning till lydnad. En grupp astronauter försöker desperat bryta den fjärrstyrda kontrollen utomjordingarna har innan mänskligheten antingen förgörs av monstrens framfart eller blir utomjordingarnas slavar.

När man älskar Kaiju-filmer så mycket att man måste ha en Zoo-TV-vägg för att se flera stycken samtidigt.

Vårt Godzilla-maraton på Udda Film tar ett litet skutt över "Son of Godzilla", som vi sett och måste säga inte är så kass som folk påstår trots den smått motbjudande karaktären Minilla (Godzillas son), och vi kastar oss över det som kan vara kronjuvelen i filmografin.

Långt innan "Månbas Alpha" fanns denna månbas.

Udda Films äldste redaktionsmedlem känner sig nödgad att dela med sig ett traumatiskt barndomsminne som är direkt relaterat till denna film. För cirka tre miljoner år sedan när han var en liten pöjk hade SVT den goda smaken att visa den här rullen som en eftermiddagsmatiné. Ja, så coola var SVT på 70-talet! Grejen var bara den att vår vän var med sin mamma på besök hos främmande i en annan stad. Något som var högt uppskattat då vår redaktionsmedlem fick träffa sin bäste vän. Ni kan bara ana den glödande uppspeltheten två små pojkar kände inför tanken att få se en så spännande monsterfilm som denna. Detta tills vännens mamma satte ner foten och förbjöd denna njutning. De små pojkarna fick nöja sig med att se en glimt av hur Tokyo smulades sönder av de sköna gummimonstren, bara för att mitt i scenen bli cock-blockade av ett "Nu räcker det!" varpå tjock-tv:n stängdes av. En sådan vanmakt och nesa! En liten pojkes första riktigt smutsiga upplevelse av maktfullkomligt vansinne skulle bränna sig fast som en svidande koncentrationslägerstatuering.... men på andra sidan spektrat nära en livslång kärlek till och längtan efter Godzilla. Det skulle dröja väldigt många år innan skadan kunde börja repareras med insamlandet av fina Toho-våfflor. Under tiden fylldes vår väns ritblock och senare skolböcker med teckningar av Manda slingrad runt en bro och Godzillas andedräkt i färd med att förgöra städer.

LOL. Total panik utbryter när videosamtalet bryts.

Med det sagt borde vi sett den här filmen 23 000 gånger redan, men tyvärr är även denna fragmentariskt betittad. Tills nu då. Precis som i Invasion of the Astro-Monster (1965) är det alltså illmariga utomjordingar som busar till det med monstren och det är ju kul att de direkt ger sig på hela världen. Det är även trevlig att vi slipper vänta genom drygt halva filmen innan huvudattraktionerna dyker upp. Att vi återigen har med rymdvarelser att göra adderar ju en del skön ostighet som gör att vi inte får fullt så jobbiga transportsträckor mellan monsterfajterna.

Kaos och förtvivlan! Det märks att de inte hade en susning om vad Skype eller Messenger skulle bjuda på.

Som vanligt är det ganska korkade saker som händer och den engelska versionen som vi nu valde adderar en smula till det udda beteendet då röstskådisarna måste frasera med pauser för att någorlunda läppsynka med japanerna. Mest korkat kanske är -SPOILER ALERT- utomjordingarnas trumfkort är då de i slutet dammar av den mäktiga King Ghidorah som de är övertygade ska spöa skiten ur alla jordens monster. Öhhh... förra sammandrabbningen räckte det med Godzilla, Rodan och Mothra för att besegra den trehövdade rackaren. Nu är alla dessa på plats men förstärkta av: Kumonga (a.k.a. Spiga), Anguirus, och Gorosaurus. Det finns även en hejaklack i form av: Manda, Baragon, Varan och den lille fjanten Minilla, om nu extra hjälp skulle behövas. Det är verkligen en högoktanfajt vi bjuds på som är riktigt rå på sina ställen. Riktigt Toho-guld!

BETYG: 6/7 Detta är monsterguld som bevisligen kan så fröet till livslång Gojira-kärlek.

Ånej! Vad gör man när nåt som ser ut som senapsgas smyger in genom den stängda dörren?

Jo, man rusar naturligtvis dit och öppnar dörrjäveln!

Gorosaurus är trött på självgoda fransoser.

Gojira är trött på det lama FN.

Rymdvarelser älskar nyanser av grått och silver. Här i en bedazzled hoodie.

Förutseende är de i alla fall och har fixat #metoo-skydd.

Gasmask är verkligen på sin plats i den täta fisdimman.

Tydligen också läge för en spontan böghög.

Lite gore i matinén.

Är det Slipknot han snackar om?

Åh! Vad är det för gullig Kaiju-figur till vänster?

♫"I'm back! Back in the Tokyo groove."♬

Här har vi bilden som etsade sig fast i en liten pojkes minne för evigt (Trots att den lille pojken växte upp och söp sönder det mesta av minnesfunktionen inuti huvudet...).