The art of film going south...
Att börja filmen med oskärpa sätter verkligen tonen.
Motorcykelgänget Iron Jesters får reda på att de har en golare bland sig när DEA kommer obehagligt nära. Tre trogna medlemmar får i uppdrag att reda ut situationen.
Hi doggie.
Bajkärs.
Ett par homiez får vara med.
Tur att de är på specialuppdrag så det räckte att rådda fram tre bågar.
Filmen tar naturligtvis inte vägen någonstans utan pyser bara fram till sitt slut som en utdragen fjärt. Budgeten räckte inte heller till att visa upp de förmodat brutala dåd som ska utspelas i filmen så alla blodigheter är off camera. Efter att en titelskylt signalerar att filmen är slut dyker en "komisk" scen med DEA-agenterna upp. För den behövde vi ju...
BETYG: 2(-)/7 Trots att det är uselt blir vi åtminstone inte förbannade över skiten.
En hjärtvärmande scen som självklart ackompanjeras av lite Kevin Macleod*-piano.
Inte ens Neil Breens öga skulle vara torrt.
Chillax med lite bira och kola.
Hoppsan! Inte visste vi att "No Country for old men" redan var public domain...
En hungrig strippa blir matad.
Den där blonderingen måste ha varit en elak prospect-invigningsrit.
Någon är inte värd att bära den fula klubb-patchen tydligen. Stackar'n...
MILF-obducent visar var dörren är.
Hela pekoralet.
*Ja, ni känner igen namnet - alla budgetfilmmakares favoritkompositör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar