What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 8 september 2021

SOUTHERN IRON (2013) USA, 35 minuter. Regi: Joe Montanti.



The art of film going south...

Att börja filmen med oskärpa sätter verkligen tonen.

Motorcykelgänget Iron Jesters får reda på att de har en golare bland sig när DEA kommer obehagligt nära. Tre trogna medlemmar får i uppdrag att reda ut situationen.

Hi doggie.

Udda Film tar på sig sina störtkrukor för att stålsätta sig inför ytterligare en förväntad krasch. Men hjälpte det verkligen? Nja...

Bajkärs.

Filmen sladdar genast av asfalten när vi ska få en "stenhård" inledningssvepning med kameran som glider sakta över brudar och tuffa moppefarbröder. Problemet är bara att A-fotot är mer av karaktären A-lagsfoto och precis allt som så flashigt ska visas upp är ur fokus. Hm, detta bådar inte gott.

Ett par homiez får vara med.

Det märks snabbt att regissören har en outlaw-fetisch och är mer intresserad av att visa upp tuffa bikers i deras hemmiljö än att göra en bra film. Vi bombarderas således med mängder av onödiga klipp där en lång kamerapromenad inne på en strippbar tar priset i meningslöshet. Och nej, största fokuset är inte på strippande brudar. När regissören försöker sig på att kasta in lite fullkomligt ovidkommande familjedrama blir det nästan lite Neil Breen-stämning i rutan....Nästan!

Tur att de är på specialuppdrag så det räckte att rådda fram tre bågar.

Filmen tar naturligtvis inte vägen någonstans utan pyser bara fram till sitt slut som en utdragen fjärt. Budgeten räckte inte heller till att visa upp de förmodat brutala dåd som ska utspelas i filmen så alla blodigheter är off camera. Efter att en titelskylt signalerar att filmen är slut dyker en "komisk" scen med DEA-agenterna upp. För den behövde vi ju...

BETYG: 2(-)/7 Trots att det är uselt blir vi åtminstone inte förbannade över skiten.

En hjärtvärmande scen som självklart ackompanjeras av lite Kevin Macleod*-piano.

Inte ens Neil Breens öga skulle vara torrt.

Chillax med lite bira och kola.

Hoppsan! Inte visste vi att "No Country for old men" redan var public domain...

En hungrig strippa blir matad.

Den där blonderingen måste ha varit en elak prospect-invigningsrit.

Någon är inte värd att bära den fula klubb-patchen tydligen. Stackar'n...

MILF-obducent visar var dörren är.

Hela pekoralet.

*Ja, ni känner igen namnet - alla budgetfilmmakares favoritkompositör.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar