THE DEVIL'S NIGHTMARE (2012) USA, 99 minuter. Regi: David Zagorski.

The viewer's nightmare...

"Neeeej! Varför gjorde vi den här filmen?"

En handfull människor med olika missbruksproblem checkar in på en experimentell behandling i Dr Rhonebergs (Chris Shanahan) regi. Den gode doktorns släkt bär på en förbannelse men detta viftar han bort, rationell vetenskapsman som han är. En sent ankommen patient anländer och plötsligt börjar obehagliga saker hända.

Så går det agent Mulder.

Dags att slumma till det ordentligt igen här på Udda Film då vi plågar oss igenom den fullkomligt onödiga amatör-remaken av "The Devil's Nightmare" från 1971. Man har alltså tagit en mysig och sleazig gammal skräckfilm i skön gotisk miljö och placerat den i ett modernare sammanhang i någon sketen nergången kåk som då ska passera som doktorns klinik.

Gudarna ska veta att många trafikanter förtjänar det klassiska långfingret.

Bara ovan nämnda miljö är ju ett enormt nerköp från originalet. Addera till detta amatörmässigt skådespeleri och dito regi så förstår ni att detta inte kan bli bra. Ljudet är dock något i särklass - och då menar vi inte på ett bra sätt. Detta är det värsta kalkonljud vi hört sedan Birdemic: Shock and Terror (2010)! Vi kan t o m sträcka oss så långt så att vi säger att det faktiskt är ännu sämre. Det märks tydligt hur man inte haft koll på ljudnivåerna mellan de olika klippen och att man då kompenserat för detta i redigeringen med massvis av brus som resultat. Så mellan vartenda klipp har man olika ljud- och brusnivåer vilket är enormt påtagligt och distraherande. Detta är ett skolexempel på klyschan om hur dåligt ljud direkt skvallrar om amatörproduktion. Som om det inte skulle räcka med 5-öresmiljöerna, det patetiska sminket och den lama lilla gore som finns.

Han är rockstjärna. Det ser man på hans solglasögon och hatt. Han är dessutom basist, vilket man kan se på elgitarren han har i sitt knä...

Nåja, detta kompenserar man väl med en rejäl portion amatör-sleaze, eller? Öhh...nej! Även denna betydande faktor har man skurit ner på rejält. Det är bara den brud man minst vill se lätta på paltorna som flashar minituttarna ett par gånger. Seregon O'Dassey som spelar den förföriska succuban avstår helt från klädavlägsnandet och fokuserar istället på att leda folk i fördärvet. Apropå succuba så är det faktiskt det enda man gör rätt i den här filmen. D v s hur man uttalar pluralformen. I det engelskdubbade originalet talade man om "succubuses" och det gör man även i den här rullen, men då går prästkaraktären (Colin Allen) in och rättar med ett "succubi". Fast båda former brukar funka, precis som exempelvis "cactuses" och "cacti".

BETYG: 1/7 Känns onödigt att ta en schyst gammal film och doppa den i en tunna amatörbajs och presentera den i denna nya bastardskepnad.

Första gången din nya flickvän tar en titt under ert täcke.

Hellooo dohhh-ggie!!!

Doktorn sitter i sin torra skjorta och inleder dagens session.

Sessionen måste vara ansträngande då skjortan plötsligt är blötprickig.

Jordgubbs-gore!

Nåja, lite flukt blir det i alla fall.

Men tro för det inte att Seregon flashar mer än såhär.

Inte fullt så stiligt som i originalet.

Ni som tyckte att Erika Blancs demonsminkning var lökig i originalet*: Sug på detta! För tydlighetens skull kör man förstås Seregons röst genom en harmonizer också.

En fullkomligt adekvat reaktion.

Vad hade flickstackaren egentligen i sig??? Nåja, hon verkar ha blivit av med sin binnikemask i alla fall.

En av karaktärerna har ett Basil Fawlty-ögonblick.

Fast här går det en smula längre.

"Jo jag är Djävulen. Det kan ni se på mitt taskigt påmålade djävulssigill."

"OK, tror ni mig nu då, när jag har min Ron Jeremy-lookalike-skepnad?"

Trailer

*Erika Blancs originalsminkning.

Originaldjävulen i Daniel Emilforks sköna gestalt kommer förhoppningsvis och hämtar detta filmteams själar.