What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 19 januari 2024

MAD HEIDI (2022) Schweiz, 93 minuter. Regi: Johannes Hartmann & Sandro Klopfstein.



Ostigt!

Räds icke det vackra CGI-landskapet här i inledningen.

I ett über-fascistiskt Schweiz försöker Heidi (Alice Lucy) leva ett bekymmerslöst liv i Alperna. Men när hennes pojkvän Goat Peter (Kel Matsena) arresteras för olaglig ostförsäljning spräcks idyllen och hennes hat mot regimen blossar upp.

Det är inte schyst att kasta ost i nyllet på de fascistoida soldaterna.

Det var med viss entusiasm och en del skepsis vi drog igång den här rullen på Udda Film. En crowdfundad wannabe-exploitation-rulle kan ju landa lite hursomhelst. Ett typexempel är ju Iron Sky (2012) och dess usla uppföljare Iron Sky: The Coming Race (2019) där man till en början fick ett acceptabelt resultat för att sedan totalkvadda i en styggelse.

Goat Peter paraderar genom byn.

Man hajar naturligtvis direkt att den här filmen ger sig in på det superläskiga komediområdet som oftast får våra nackhår att resa sig i vämjelse. Man klarar sig dock rätt bra att balansera på den där livsfarliga eggen. Stor kraft läggs på självspäkande humor när man driver med alla schweiziska klichéer man kan komma på. Det enda vi saknar är de söta schweiziska korna med sina Blue Öyster Cult-klockor runt halsen.

I denna propagandafilm mot laktosintoleranta skickas passningar till Van Diens mest kända våffla.

Tyvärr är huvudkaraktärerna inte supervälspelade. Varken "stjärnan" Casper Van Dien som diktator Meili eller Alice Lucy har någon direkt pondus i sina roller. Det är snarare Max Rüdlinger t rollen som kommendant Knorr som stjäl showen. Karaktärerna är dock inte de riktiga stjärnorna i filmen utan det handlar mest om hur mycket exploitation-film man kan slänga in på dryga 90 minuter. Referenserna haglar verkligen här och blir väl som övertydligast när diktatorn under ett gladiatorspel ropar: "Faster pussycat!" varpå publiken börjar skandera "Kill, kill!". Vår personliga och absoluta favorit är när Heidi som nybliven fånge i filmens WIP-del introduceras till brottningsträning på fängelsegården och det ultrakäcka temat från Erwin C. Dietrichs Eine Armee Gretchen (1973) ekar från högtalarna. 🙂

Såhär går det för laktosintoleranta.

-SPOILER ALERT- Det var listigt i all schweizspäkarhumor när man namngav supermotståndaren till The Neutral-izer men synd att man inte tog tillfället i akt att kalla honom The Neuterd-izer när Heidi kastrerade honom i gladiatorfajten. Just saying...

BETYG: 4/7 Klart underhållande och välgjort med små medel. Har dock inte dt där lilla extra för att leta sig in på vår Best Of-sida.

Känns temat igen?

I en annars ganska PK exploitation-rulle skulle det här säkert kunna stöta någon.

Splatter blir det.

Tur att det är så mycket att ett hångarv hinns med.

Kommendant Knorr har mycket att skratta åt - ofta.

Butchfaktorn är extremt hög på detta kvinnofängelse. Man kompenserar lite med en mer feminin vakt.

Kontorsredskap.

Passar man sig inte får man sitta länge i isoleringscellen.

Väktare Lutz tar fram sin inre Droog.

Hjärta och smärta.

Bli inte så chockad över att din kollega kan känna sig kluven ibland.

Ack! En karaktär som borde fått mer utrymme.

Casper drar filmreferenser i sin fina Sacha Baron Cohen-utstyrsel.

Publiken fyller på.

Tur att den schweiziska flaggan gör sig så bra i sådana här sammanhang.

Knorr får ytterligare tillfälle att gapflabba.

Trailer



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar