What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 21 november 2009

MARK OF THE DEVIL II (aka Witches) (1973), 86 minuter. Regi: Adrian Hoven.



Zzzzz.... Ja, jag slumrade faktiskt till när jag kollade på denna, men det kanske berodde mer på mina nattliga sömnbesvär än på att filmen faktiskt var riktigt tråkig.


Usch vad elak. Det syns ju lång väg.

Vi kan väl börja lite positivt i alla fall. Jag gillar feelingen i dessa gamla europeiska filmer. Det är en atmosfär som bara skriker europeisk 70-talsfilm vilket alltid är mysigt, men tyvärr räcker inte det när filmen egentligen bara går ut på att exponera människor (framför allt kvinnor) som plågas och då faller den ganska platt då är det alldeles för lite av den varan.


Exempel på inkvisitionstortyr. Hade de lämnat sträckbänken på pantbanken eller?

Ett gäng elaka häxjagarfarbröder gör allt för att tillskansa sig rikedomar och tillfredställa sina lustar varpå de fängslar, plågar, våldtar och mördar folk som kommer i vägen. I inledningen av filmen "testas" en kvinna genom att doppas i en isvak. En galant herre med familj råkar glida förbi och blir vittnen till denna taskiga akt. Den galante mannen blir sned och kräver med svärd i hand att vansinnet ska stoppas. Han lyckas inte riktigt... Efter detta blir hans fru (Erika Blanc) och lille son föremål för häxjägarnas ilska och hämnd.



"Vad tror du Jesus säger när du skaffar Kojak-frilla? Smaka piskan din satans glödlampa!"

Det finns några höjdpunkter i filmen, som när stackars Fader Melchior får ta på sig en glödhet träsko (nåja, den är väl av järn eller nåt), när lille sonen behandlas av en häxa och omotiverad hysterisk 70-talsfusion brakar loss i bakgrunden (resten av filmen har vanligt orkester-soundtrack) och en föga trovärdig våldtäkt där torteraren börjar "dregla"...

BETYG: 2/7



"Uaarrrgghhh vad kåt jag är! Bubbel spott fräs..."



"Flås flämt... gaaaahhhhh!" Episkt skådespeleri.


Fader Melchior har skoskav av glödande cloggs. Notera att han på denna bild är lite lik pajskräckfilmsikonen Bruce Campbell.


Vänta nu... Vad håller pojkjäveln på med? Kanske är han ändå Hin Håles avkomma?


Muaahh haaa haaa haaaa....


"Burn bitch bu-u-urn, woo-oo-hoooo!" Nej, "witch" menar jag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar