What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 16 januari 2010

WHO IS KK DOWNEY? (2008) Kanada, 91 minuter. Regi: Darren Curtis & Pat Kiely.




Komedi, kan det vara något?


Ene huvudpersonen Terrance presenterar sig.

Jag är oerhört selektiv när det gäller komedier då jag hatar flåshurtiga försök att vara rolig. Tyvärr är jag relativt ensam om detta då biograferna exploderar av skratt när någon halkar på ett bananskal... Så med viss tveksamhet tog jag mig an denna film. Att detta var en indie-komedi jag aldrig hade hört talas om var bara positivt då man slapp leva med "Hö hö den var skitkul!"-kommentarer i bakhuvudet. En sak till innan jag drar en resumé: Nej, filmen handlar INTE om Judas Priests ena gitarrist KK DowNING!


Terrance njuter av snabbmat tillsammans med sin gode vän Theo.

Två loser-polare spelar ihop i ett band som inte är på väg någonstans. Terrance (Darren Curtis) är "rockstjärnan" och frontmannen och Theo (Matt Silver) är den tillbakadragne knubbisen med författardrömmar. Theo försöker få sin bok "Truckstop Hustler", som handlar om en nerdrogad transhora, publicerad men misslyckas då han som vit töntig medelklasskille inte är creddig nog att generera intäkter för verket. Samtidigt trånar Terrance efter sin gamla flickvän Sue (Kristin Adams) som övergivit honom för den flashigt intellektuelle Connor (Pat Kiely). Connor är en elak typ som älskar att trampa på sina med-undermänniskor och givetvis hånar han losern Terrance på ett väldigt flagrant sätt.


Connor ät inte bara beläst och en expert på att veta vilken kultur som är hip, han är en hejare på att klä sig coolt också.

När de båda kompisarna nått den absoluta botten får Terrance en snilleblixt. Om Theo inte är hip nog att vara författare till sitt eget verk, varför inte skapa en cool person som agerar ansikte utåt för boken? Sagt och gjort, Terrance iklär sig rollen som KK Downey, bokens huvudperson och nu alltså även författare. Theo agerar upptäckare av och manager åt densamme. Succén är ett faktum. Den intellektuella eliten kryper upp i arslet på dem och de vältrar sig i uppmärksamheten. Den ende som inte gillar läget är Connor. Avundsjuk och misstänksam motarbetar han det hippa paret.


Terrance och Theo i ett "bejublat" framträdande.

Skådespeleriet är inte det bästa i den här rullen och vissa insatser fick mig att tänka på Örjan Rambergs fantastiska skådespeleri i "Sökarna". Överspel som heter duga. Just att jag tänkte på Ramberg och dennes roll i "Sökarna" visade sig vara riktigt träffande då Connor (som då överspelas av Kiely) senare i filmen sätter igång och onanerar till ett porträtt av Voltaire (vilket genererar en betygspoäng bara för den scenen!) och ni som sett "Sökarna" vet ju vad Ramberg tar sig till i den "pärlan". Ibland funkar det allmäna överspelet som vissa av skådisarna bidrar med men i andra fall blir det lite för mycket. Filmen funkar dock rätt bra som kommentar till den desperata viljan att lyckas - att få stå i rampljuset. Den ger också en skön armbåge i sidan till det intellektuella kulturetablissemanget med alla dess sykofanter. Något som var riktigt sött var Sues konst. Hennes grej var att sätta ett par seriefigursögon på döda ting för att mänskliggöra dem. "Even a hotdog deserves a soul"... Det bjöds även på en del schysta låtar. Jag vill också plussa för det icke konvetionella slutet vad beträffar kärleksspåret i filmen. Inga asgarv från min sida men ändå en okej film.

BETYG: 4/7 Voltaire-runk och kvasiintellektuellt mode i form av sjömanskostym ger extra plus i kanten.


Här är den: Nyckeln till framgång, d v s med rätt författare.


Skitmånga människor läser boken - samtidigt!


Wow! Kolla vad mycket folk som hänförs av KK:s högläsning.


Bögar hamnar i extas!


Kulturgroupiesar blir alldeles till sig i trosan!


Who da man?


Från dork till cool m h a en peruk och ett par sol-goggles.


Connor drar ett våldsamt tröstrunk.


 Vem behöver Piff när man har en bild av Voltaire? YNF!


Presskonferens med KK Downey. Connor visar sitt förakt men det är han ensam om.


En författarberömmelse Linda Rosing bara skulle kunna drömma om.


Framgång och kola går givetvis hand i hand.


Nämnde jag överspel?


Ett smakprov på Sues konstnärskap.


Givetvis finns det kittlande sex i denna film.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar