What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 31 januari 2010

ZOMBIELAND (2009) USA, 84 minuter. Regi: Ruben Fleisher.



Oroväckande många mainstream-filmer på denna sajt nu...

Här kommer ett så typiskt amerikanskt tjockisskämt. Undra när dessa människor ska sluta trakasseras? PK är en selektiv standard...

...men det är ju ändå en zombiekomedi så lite legitimt är det väl ändå. Just att en komedi med zombier och det ena blodiga mordet efter det andra nuförtiden är mainstream är ju en märklig tanke för en sådan som jag, som växt upp i ett samhälle där man var tvungen att köpa 5-10:e generationens VHS-kopior av filmer som innehöll en smula blod. En annan klassiker var att hyra filmer "bakom disk". Coola videouthyrare hade alltid ett litet sortiment totalförbjudna våldsfilmer under disk som man kunde få hyra om man var betrodd. Nuförtiden kan man istället avnjuta fiktionella obduktioner på bästa sändningstid i TV. Så publiken tycks ha blivit en smula avtrubbad och zombiefilmer har blivit lika avmaskuliniserade som black metalen i Norge där den tydligen tagit plats i melodifestivalen. Alltså känns det lite som när Kiss sminkade av sig eller ännu värre, när Kiss sminkade på sig igen men bytte ut originalmedlemmar, när man nu ska se en aktuell zombiefilm.

Flashig skylt hänger i luften. Mindre flashig döing kopplar av på golvet.

Världen har drabbats av den bekanta zombieepidemin och tönten Columbus (Jesse Eisenberg) driver omkring i förödelsen på väg till sin hemstad Columbus (därav hans namn, vilket förklaras i filmen) där han hoppas träffa sina föräldrar. Han klarar sig rätt bra då han ändå mest undvek människor före katastrofen och han har även satt upp en lista med regler för hur man håller sig vid liv i en zombieapokalkyps. På sina irrfärder stöter han på tuffingen och zombiehataren Tallahassee (Woody Harrelson) och eftersom de är på väg åt samma håll slår de följe. Det dröjer inte länge förrän de även snubblar på de kluriga systrarna Wichita (Emma Stone) och Little Rock (Abigail Breslin). Förhållandet mellan killarna och tjejerna är en smula komplicerat och det råder en aning brist på tillit vilket håller på att ställa till det ordentligt.

Zombierna måste smygröka mycket nuförtiden med tanke på allt svart slem de hostar upp.

Höghastighetskameran kommer till sin rätta när vi får se zombie med sköna slappa tuttar springa i slowmotion.

Ja egentligen händer det inte så mycket mer utan här handlar det mer om resan än om målet även om det förstås uppstår en emotionell spänning mellan Columbus och Wichita. Filmen är snygg och man har mjölkat höghastighetskamerorna rejält med coola slowmotion-sekvenser. Det är lite flashig reklamfilm över presentationen, särskilt när man lägger in stora 3D-bokstäver som illustration för Columbus överlevnadsregler. I en sekvens går tankarna till "Natural Born Killer"-estetiken. Inte så konstigt kanske då det är Woody Harrelson som är i fokus i just den sekvensen. Man kryddar hela anrättningen med en udda cameo och ett halvcoolt soundtrack. Jag uppskattade främst inledningen med Metallicas "For Whom the Bell Tolls", ingen favoritlåt men ganska passande, och Van Halens "Everybody Wants Some" som helt enkelt är en bra låt.

Woody ÄR en natural born timmerman.

Vad blir då resultatet? Ett okej tidsfördriv följt av en axelryckning får man väl säga. Som zombiekomedi når den definitvt inte lika långt som den mycket charmigare "Shaun of the Dead" och jag börjar bli en smula trött på dessa snabbspringande och vrålande zombier som dreglar svart slem. Vad är det för löjlig ny standard? Tacka vet jag stönande och hasande gamla italienska zombier och givetvis Romeros dito odöda. Men det blir ju ofta så här när ens coola lilla subkultur våldtas av kommersialismen. Man stör sig lite förnärmat när den dumma massan har urvattnat ens heliga ko. Nu är jag kanske inte en superpurist i denna fråga då jag trots allt uppskattade filmer som nyversionen av "Dawn of the Dead" och "28 Weeks Later", men jag kände mig lite ambivalent när jag kollade på den här filmen. Å andra sidan kunde det ha varit mycket värre med tanke på alla vidriga skräckfilmsspoofar som spottats ut på marknaden.

BETYG: 3/7 Jag satt inte och asgarvade direkt men jag skämdes heller inte ihjäl å filmskaparnas vägnar så man får väl kalla filmen godkänd ändå.

Våra hjältar bekantar sig med varandra.

Här har de fått sällskap.

Att trasha en souvenirbutik i bästa Clockwork-stil tillhör livets höjdpunkter.

Är det inte..?

Schyst bergodalbana där man får skjuta zombier på köpet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar