BESONDERS WERTVOLL (1968) Västtyskland, 11 minuter. Regi: Helmuth Costard.

Talk to the...ja, inte handen i alla fall.

Lite som en Conan O'Brien-sketch.

I sann 1968-anda ger Costard oss en politisk protestfilm. Föremålet för missnöjet är en lag som diskriminerar unga filmare.

Är det en näve som knyts i protest?

Naturligtvis var det inte den politiska agendan som lockade oss att se den här kortfilmen utan vi var förstås nyfikna på chockvärdet, som var väldigt högt när det begav sig. Tyvärr är vi som sagt inte insatta i den nämnda lagen det protesterades mot men vi lutar i vår ignorans mot att sympatisera med Costard då diskriminering mot filmare inte känns speciellt charmigt.

Politiker har i alla tider vetat vikten av att gulla med barn, även om Touissaint verkar en smula stel.

Uttrycket må ha varit chockerande 1968, med pornografisk avant garde-konst, men i dagsläget känns det snudd på infantilt med talande penisar och fisar som blåser ut ljus. Vi kan inte heller riktigt förstå den satiriska meningen med penisens utdragna "avkopplingsstund" som endast kort avbryts mitt i för en känga mot politikern Hans Toussaint, som vi inte heller vet ett smack om. Vi gissar att han hade något med lagen att göra.

Ring fönsterputs!

Vi måste dock ge en eloge till Costard som lyckats övertyga den anonyma kvinnan i filmen att "hjälpa" honom i hans politiska satir då hon till slut lyckas få Costard att "spotta" i lagstiftarnas ansikte.

Avant garde-regissören är kanske annars mest känd för sitt unika dokumentärporträtt av fotbollslegenden George Best.

BETYG: 2/7 Ingen jätteskojig satir även om den chockade brallorna av etablissemanget en gång i tiden.

Hela filmen! Tänk att vi en gång i tiden fått reprimander från YouTube för något oskyldigt klipp och nu visas sånt här. Grattis...