What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 7 juni 2014

PICASSO TRIGGER (1988) USA, 98 minuter. Regi: Andy Sidaris.



Gag reflex trigger

Ut med fjollig såpastjärna - in med...ja..

Gangstern Miguel Ortiz (Rodrigo Obregón) är ute efter hämnd och makt. Han låter därför
mörda dubbelagenten Picasso Trigger (John Aprea) och ger sig sedan på våra hjältar i The
Agency som gjorde av med hans lika skurkaktiga bror.

Hår-VM.

80-talstramset fortsätter i denna tredje Sidaris-film vi genomlider. Det är lika låg nivå
som vanligt även om skämtandet har reducerats en smula. Märkligt nog blir det ändå inte
bättre. Ärkefjollan Ron Moss har nu bytts ut mot en annan såpastjärna i Steve Bond. Kvar är
dock playboybimbosarna och herr frisyr himself: Harold Diamond.

Personsökare var hot shit på den här tiden.

Den här gången stör vi oss inte på countrymusik utan istället på vidrig 80-talsfilmmusik.
Roland D-50 och synttrummor härjar för fullt och målar en vidrig ljudbild för våra arma
musikaliska öron. I små doser kan detta vara kul men jösses vad mycket skitmusik vi får
plågas av i dessa rullar. Vi gläds dock åt att återigen få stifta bekantskap med fallande
lealösa dockor samt att få njuta av Harold Diamonds svallande svintohår i full frihet. En
muskelskurk tvingas t o m kommentera det. Räcker inte det bjuds även en uselt koreograferad
karatekamp med Harold i spandexbrallor. Ett riktigt bra sjok i filmen där.

BETYG: 2/7 Ovan nämnda sekvenser och det vanliga utbudet av tuttar hindrar betyget från att
sjunka ytterligare.

Harold Diamond gör entré i filmen genom att brösta upp sig i en läcker overall.

Roberta Vasquez öppnar iklädd ledig klädsel. Steve Bond gör sitt bästa för att leva upp 
till fjollstandarden satt av Ron Moss.

På ett countryhak dansas det så hockeyfrillan svallar! Den rockiga countryn som spelas 
är givetvis kryddad med gejtade 80-talstrummor och syntbas.

Män myser tillsammans. Men ärligt talat, vad i helvete pågår på huvudet på snubben i 
bakgrunden? Flock of Seagulls???

En svensk hollywoodfru dyker också upp. Nu är ju Liv Lindeland förstås norska men skit 
samma.

Fagra Cynthia Brimhall får mer hår än hon klarar av.

Se så hon försöker fly från det groteska hårsvallet!

Hejdukar i klädsamma outfits skrattar gott åt Harolds mäktiga man.

"Dra åt helvete! Jag har svintolicens."

There is no escape the raging svintofrilla!

Harold attackerar oss obönhörligt med den ena smakfulla ensemblen efter den andra.

Det skulle kunna få vilken lealös docka som helst att ta sitt liv.

Det hjälper inte ens att springa genom gipsväggar eller att oidipusa ut sina egna ögon.

Dockhatet fortsätter.

En rövlös bimbo jublar.

Trailer

Jajemen! Hela jävla filmen.

Ingen hilarious sammanfattning denna gång. Bara en liten shootout-scen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar