What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 23 maj 2016

WILLIE DYNAMITE (1974) USA, 102 minuter. Regi: Gilbert Moses.



Swaggy D

Business och hitlergester - är det en tidigare version av Donald Trump?

Willie Dynamite (Roscoe Orman) är en ambitiös hallick som siktar lite högre än den lokala hallickkartellen. Hans mål är inställt på den rika eliten och med hjälp av sin nya horprinsessa Pashen (Joyce Walker) ska ha nå den absoluta hallicktoppen! Socialarbetaren Cora (Diana Sands) försöker dock hjälpa Pashen undan horträsket och hamnar då självklart i direkt konflikt med Willie.

Klart man får respekt i en sån outfit!

Roscoe Orman är störtskön i huvudrollen och hans swag, när han svassar omkring i de helgalna pimp-kostymerna, går inte av för hackor. Detta är verkligen filmens behållning. Filmen är dock inte så rå som väntat, trots någon enstaka catfight och lite elak polisbrutalitet. Och trots alla prostituerade blir det ingen nakenhet. Ibland känns det nästan lite PG13 med alla moralkakor.

Roger börjar sitt dramatiska överspel.

-SPOILER ALERT- Nämnda moralkakor består i att visa upp vilket uselt karriärval det är att driva horföretagande. Det blir dock lite komiskt när Willies pimpmobil ständigt blir beslagtagen och dessutom länsad av de lokala gettobarnen. Snutarna är också supertaskiga mot honom och hans klammeri med rättvisan ger slutligen hans skenheliga mor en hjärtattack!

En vit pimp. Hans namn? Självklart: Milky Way!

Det är också rätt pajiga premisser när filmens unga horstjärnskott tycker det är en bättre idé att fnaska än att bli modell. Vi måste även passa på att ge ett hederspris till Roger Robinson som spelar Bell, ledaren för hallickkartellen. Han lyckas prestera det värsta överspel vi sett sedan Örjan Rambergs prestation i "Sökarna". Tänk er en skön mix av Huggy Bear, Liberace och Örjan Ramberg så hamnar ni någonstans i närheten.

BETYG: 4/7 Klart underhållande i sin pimpighet men inte så hårdkokt som väntat.

Lite mer skådespeleri.

En värdig pimp-telefon.

Glöm det där med tubsocka. En laddad derringer blir en utmärkt vänsterpung.

Willie lämnar diskret rättsförhandlingen.

Lite homoerotisk polisbrutalitet.

Skönt att snutarna har fått ta över Kojaks gamla kontor.

Cora förklarar sin roll som socialarbetare i filmens mest klassiska replik.

Swag-a-licious!

Helt otroligt! Med endast handen i bild (höger bildkant) lyckas Roger Robinson spela över!!! Det kallar vi skådespeleri.

Roger bjuder även på filmens enda nakenchock.

Willie bjuder på ännu en modesensation: Rosa mysoverall med draculakrage. Jovisst!

Med ett horstall som detta måste det väl ändå vara HBTQ-marknaden Wille siktar på. Eller?

Willie klär upp sig i pimp-fez när han ska ta ut sina hallickpengar på banken (!!!)

Stackars lilla horprinsessans nya rumskamrater spanar in det färska lilla stycket.

Njut av Roger Robinsons överspel (även om det är en rätt taskig synk i denna rip).

Inte världens coolaste soundtrack men ändå en del funkiga congas och 70-blås.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar