DOUBLE DOWN (2005) USA, 93 minuter. Regi: Neil Breen.

Double downs syndrom

Vem är det som strör laptopar över hela nevadaöknen?

Aaron Brand (Neil Breen) är en övermänsklig superagent som genom sin tekniska briljans har hela världen i sin hand. Han plågas dock av sitt förflutna, kärleken han aldrig kan glömma. Ska frustrationen leda till att han utplånar Las Vegas?

Självklart vår hjälte - Neil Breen!

Ja just det. Är den resumén tydlig nog? Inte? Synd... Vi har nämligen väldigt svårt att hänga med i Neil Breens febersjuka vision. Denna super-auteur är nämligen kalkonernas konung och förmodligen rätt psykotisk. Den här filmen är rena rama förvirrings-VM, ett megalomaniskt och ultraambitiöst egoprojekt. Vi har inte orkat kolla upp herr Breen men han verkar ha en del stålar och dessutom en passion att göra film. Utöver det har han en vision om att förmedla ett budskap. Där blir det dock lite dimmigt då hans patriotiska och på-folkets-sida-evangelium drunknar i ett kaos av arkivbilder, voiceovers och förvirrad redigering.

"What happens in Vegas..." Ja, ni vet.

Skådespeleriet är något i hästväg och går hand i hand med regin då det bjuds på underbart stela replikleveranser och fullkomligt omotiverat handlande i rutan. Vår hjälte har exempelvis laptopar gömda överallt i öknen och dessa plockar han titt som tätt fram för att "ställa in" satelliter typ. Vi kan se detta eftersom han hela tiden vänder upp blicken från laptoparna mot parabolantennerna han har monterade i bagageluckan på sin bil. Ja, det är ett frenetiskt tittande på dessa paraboler, som om man skulle kunna se någon förändring i sändningen genom att stirra på en välvd disk. Kanske antennerna talar till honom...precis som hans döda fästmö som han älskat sedan sju års ålder.

Han är ett sånt supergeni att han bara behöver konservtonfisk att leva på.

Ja, det blir en del skratt men mest sitter vi och gör märklighetsminer när vi förundrat frågor oss vilka personerna som dyker upp i rutan är, vad de gör där och varför de överhuvudtaget är med. Det blir emellertid rätt segt att sitta och glo på detta överflöd av arkivbilder han matat filmen med. "High production value" resonerade nog käre Neil när han slängde in den ena flygbilden över Las Vegas efter den andra.  Vi hade glatt nöjt oss med hans vältrande i bilden av sig själv som superhjälte. Fanskapet till film är ju t o m skjutet på 35mm-film!

BETYG: 3/7 Inte den skrattfest man kan tro då det blir rejält segt mellan varven. Några flabb blir det ändå men mest ett evigt "WTF!?".

Dags att rådda satelliterna (på några av de 23 784 laptopar han har i öknen).

Här testar han det supereffektiva biologiska massförstörelsevapnet.

Why Neil....WHY!?

Vad gömmer sig här? Aha! En laptop.

Vad är poängen med att göra en egen film där man bestämmer allt om man inte skriver in sådana här scener?

"Varför blöder näckrosen...VARFÖR!?"

En gubbe...eller Gud. Vem fan vet?

Kanske inte Gud då...

En Murican Eagle.

Vår hjälte har en tendens att ofta vakna upp så här. Sleepwalking much?

"Varför är jag deprimerad...VARFÖR!?"

ET phone Gud?

Här helar vår vän en hjärntumör.

Just det. Kolla noga efter varje litet hamrande på tangentbordet så parabolen ser ut att lyda dina kommandon...

Billigt gaffaförpackad kola? Nej. Vårdslöst hanterad mjältbrand.

Här fixar mästeragenten till en tripp.

Här kletar han mjältbrand på någon oskyldig stackare (för det är så man sprider denna sjukdom).

Ha! Tro inte att den här listiga förklädnaden kan lura vår genialiske superagent.

A 'Murican hero!

Mäktig trailer där vi får ta del av en bråkdel av vår hjältes förträfflighet. Undra om han lärde sig lätt headbanging när man skjuter i flygvapnet?

Här har ni SD. Så här ser sann patriotism ut!

En komprimerad version av filmen.

För er som inte ens orkar se det 12 minuter långa ihopklippet.

Men för er som orkar allt - här är hela våfflan!