THE GIRL WHO KNEW TOO MUCH (1963) Italien, 86 minuter. Regi: Mario Bava.

Födelsevärkar för giallon

Hon försöker se oskyldig ut i tullen när hon precis droppat ett ciggpaket med brass.

Nora (Letícia Román) är en amerikansk turist i Rom. Redan på flyget dit börjar dock märkliga saker inträffa och innan hon vet ordet av får hon bevittna ett mord på Spanska Trappan av alla ställen. Hon chockas djupt av händelsen och när hon tas om hand efteråt blir hon inte betrodd. Som entusiastisk läsare av kiosklitteratur i kriminalform vill hon naturligtvis lösa mordmysteriet men ju mer hon får reda på desto mer inser hon vilken fara hon själv befinner sig i.

Katter hatar de döda.

Vi går tillbaka till det svartvita formatet här i vår lilla Bava-festival och denna klassiker ska ju vara giallons morsa. För oss är det däremot inte speciellt mycket giallo då de flesta attribut som vi förknippar med genren saknas. Vi pekar då mycket hellre på Blood and Black Lace (1964) som giallons urmoder. Utbildade filmhistoriker kan säkert slå oss på fingrarna med rakbladsvassa (ti-hi...) argument men vi kan ju bara utgå från vår obetalda lilla amatörvärld, som ni så lärt er att älska.

Spanska Trappan är en rätt schyst brottsplats.

Vad vi istället har här är ett coolt mordmysterium med Bavas underbara prägel. Som vanligt är det ett lysande kameraarbete och Bavas schysta och lekfulla små scenbyten finns representerade även här. Återigen brister vår kunskap om filmhistoria men Bava leker verkligen med bilden vi har av gamla hollywoodkriminalare och film noir. Scenen på bårhuset är ju ren cineastporr!

Vad göra när man hittar en utslagen kvinna? Ge henne sprit förstås!

Storyn är inte i vårt tycke superintressant men huvudkaraktärerna, representerade av den snygga Román och en ung John Saxon, är charmiga. Bava skojar även till det på sina ställen i filmen och vi får lite lökig 60-talshumor som vi kan ha överseende med. En av våra redaktionsmedlemmar sliter dock sitt zombiehår över att han inte såg denna film innan en nyligen genomförd Rom-resa. Våfflan är nämligen full med locations man kan söka upp om man har den turistfetischen. Nu råkade vår käre kollega snubbla in på ett gäng av platserna ändå, som exempelvis nämnda Spanska Trappan men foton måste tas ur rätt vinkel och så...

Så där ja.

Det är dock en rätt underhållande film även om svarta handskar, rakknivar och blodiga mord saknas. Rom-miljöerna är som vanligt fantastiska och det är kul att se hur mycket Dario Argento snott från den här rullen.

BETYG: 4/7 Giallo för filmsnobbar? Inte giallo för oss i alla fall men ett rackarns trevligt hantverk från Bava.

Konstapeln gör en grundlig undersökning.

Nunnor i lustiga huvudbonader funkar utmärkt som transition mellan scener.

Läkarlaget dömer.

Stay off the booze kids!

Oss lurar du inte lilla gumman.

Nej John Saxon, Spanska Trappan är det turistiga Rom.

Den här mis-en-scenen hade gjort sig utmärkt i Bavas färgkaskader.

Oj, en skuggfluktare!

Eftersom John har italienskt påbrå snappade han snabbt upp det italienska (kropps)språket.

Jomen den där utsikten känner vi igen.

Just här attackerade åskguden Tor en av våra redaktionsmedlemmar samtidigt som Herren lät syndafloden skölja över honom.

Ah! Vackra Coppede. Känner Argento-entusiasterna igen stället?

Nu då?

Najs.

John Saxon glider in i det humoristiska kroppsagerandet. 😕

Hur vågar du ligga där och se så behaglig ut!?!?!

The male gaze som snabbt förvandlar stackars John till ett djur.

Ve o fasa!

No means no John!

Eller betyder det egentligen yes..? Neeeej...#metoo!!!!!

Ett besök på den gamla fasciststadion.

Men kolla... Vilken fantastiskt porrig bild! Ren filmkonst.

Ja just det ja.

Trailer