MANSON MASSACRE (1971) USA, 70 minuter. Regi: Kentucky Jones.

The who massacre?

Livet i sekten verkar fasansfullt.

I en liten sekt styr Invar (Makee K. Blaisdell) sina villiga medlemmar med järnhand. Fri kärlek råder men medlemmarnas problemfyllda förflutna lurar hela tiden bakom hörnet. När sekten hälsar på hos några glada swingers kokar det plötsligt över.

Mamma Uschi slickar sig om läpparna.

Udda Film ger sig ut på tunn is. Nej, inte den sedvanliga moraliska isen för den har vi klampat igenom för eoner sedan. Det handlar istället om att vi försöker oss på att recensera en film dubbad till tyska utan undertext. Vår gamla skoltyska ligger ju ganska djupt begravd med endast några få vulgära fraser, inhämtade på andra håll, vid ytan. Men en del förstår vi ju och en sleazig gammal exploitation-film är väl en lagom mjukstart då vikten sällan (läs: aldrig) läggs vid hjärngymnastik.

Hon hälsar på sin lille son i duschen.

I sann exploitation-anda är titeln totalt missvisande då det enda Charles Manson har med den här rullen att göra är som en distant inspiration till att en sekt ska utföra mord. Då är germanernas titel "Töchter des Satans"* faktiskt mer adekvat. Så istället för en studie i hur en manipulativ galning sakta formar sina undersåtar till bestialiska mord är detta förstås en uppvisning i T&A och glädjande nog depraverad sleaze.

Efter det olämpliga övertrampet är de snart sams igen.

Huvudanledningen till att vi överhuvudtaget kollade på filmen var förstås att vår älskade Uschi Digard medverkar. Hon gör en härlig roll som mor till Invar, i hans flashbacks där hon hela tiden förgriper sig på honom. Nackdelen är förstås att hennes medverkan är alldeles för begränsad. Det blir mer incest i andra sektmedlemmars flashbacks och självfallet är inte åldersskillnaden mellan "förälder" och "barn" jättestor i något fall. Kontentan av det hela blir mer att det är medlemmarnas bakgrund som föranleder deras vansinne än att det är Invar som påverkar dem. Han är ju också ett offer, även om det är diskutabelt med Uschi som "mamma"... 😛😬😍 I all billig sjaskighet är det ändå en viss poäng i detta.

Flashback-mardrömmen är så fasansfull att Invar börjar likna David Hess.

Filmen är förstås långt ifrån bra och för oss är det enda riktigt ögongodiset Uschi. "Massakern" är bland de lamare, men det finns annat sexuellt våld som är betydligt roligare. Här kommer även fördelen med att filmen är dubbad på tyska. Givetvis blir det en extra komisk krydda när de inblandade vrålar "...meine Mutter eine Schlampe ist!" och "JAAA Daddy!". Då gör det inte jättemycket att vissa fraser passerar över våra huvuden.

BETYG: 3(-)/7 Uschi Digard, incest och tyskdubbad sexuell frustration är ingredienser som lyfter denna ostiga exploitation-film.

Nä, stoppa tillbaka bebisen i sopcontainern. Det fanns säkert en bra anledning till att den hamnade där.

Lille Invar kommer på sin slampiga mor med...

...Kapten Haddock?

Indignationen.

Vanmakten!

Frustrationen!!!

Tid för lite mässande meditation.

Mamsen får spö när hon har P-piller i väskan som den nonchalanta dottern kan sno.

Gud vilken mardrömsvision...😐😏

"Huuure!!!"

"Willst du mich bestraffen Däddy?"

Det kan du ge dig fan på!

Kvinnohatet!

Konsensus.

Smisk-flashback.👍

Likstöld.

Så här glada är vi att...

...Uschi medverkar.

The old switcheroo.

"Fuck you Däddy! Jag ska dra iväg med knutten där borta med nerpissad väst och bli MC-klubbens sheep."

#metoo?

"En kärlekssekt i en likbil? Kom in vetja!"

Mäns sexuella våld mot män.

#metooaaaAAAAARRRGGGH!

Invar-acula tar en tupplur.

Pappsen är lite på fyllan...

...och då blir han ju så gosig.

Kvinnors sexuella våld mot kvinnor.

Pappas erotiska våld mot dottern.

Dotterns erotiska payback.

Ej konsensus.

Skiter väl rödluvan i. ♫"Cuh-rack that whip!"♬

Teaser och OS-guld i falsk marknadsföring.

*Svenska: "Satans döttrar".