What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 4 augusti 2018

THE VOICE THIEF (2013) USA/Frankrike/Chile, 27 minuter. Regi: Adan Jodorowsky.



Märkligheter i generna

"Talang 2013" inleds med lite dans.

Sångerskan Naya (Asia Argento) gör ett framträdande som totalsågas av alla kritiker. Endast hennes make Noev (Cristobal Jodorowsky) är hänförd av hennes sång. I sitt raseri över recensionerna skyller hon sitt misslyckande på maken och attackerar honom. I det följande slagsmålet tar Noev ett sådant strypgrepp att Naya förlorar sin röst. Han måste nu göra allt i sin makt för att ställa saker till rätta.

Sen följer läppsynkextravaganza med Asia.

Jovisst är Adan son till Alejandro Jodorowsky (se: El Topo (1970)) och man kan väl direkt konstatera att avant garde-märkligheterna gått i arv. Till på köpet är den här kortfilmen en adaption av en historia senior skrivit. Vi ska väl inte lägga oss till med någon slags allvetande attityd rörande Alejandro Jodorowskys filmskapande då exemplet ovan är det enda vi orkat ta oss igenom (än så länge) men vi kan väl med gott samvete anta att hans andra filmer inte heller är direkt lättsmälta.

Broder Jodorowsky är hänförd.

Sonen Adans film är mer humoristisk än El Topo i alla fall och vi får stanna vid att uppskatta detta element samt den skojiga scenografin, för vi orkar inte ens börja försöka tolka symboliken eller vad far och son Jodorowsky vill säga med den här historien. De surrealistiska absurditeterna avlöser varandra i en färgexplosion som skulle få Mario Bava att lyfta på ögonbrynen. Vi gillar även soundtracket minus operainslagen vi inte är speciellt förtjusta i. Detta mystiska soundtrack snuddar på sina ställen vid klassiskt Goblin-sound. Vi säger "mystiskt" p g a att eftertexterna listar Rob a.k.a. Robin Coudert, som gjort ascool musik till bl a Maniac (2012)Revenge (2017) och delvis till Rabid Dogs (2015), som kompositör men all annan information säger att det är regissören själv, under artistpseudonymen Adanowsky som gjort musiken. Vi är dock inte tillräckligt nyfikna på om en schism uppstått herrarna emellan för att börja plöja intervjuer.

BETYG: 3/7 Trots att själva meningen med historien flyger över våra huvuden och därmed exponerar oss som de dumskallar vi egentligen är gillar vi ändå denna fantasifulla saga för vuxna.

Ja så hänförd att han ser visioner av Asia föda färgglad orm.

Resten av publiken är föga imponerad.

När man får ringa DHL för att skicka saltet.

Harsh!

Urlack!!!

HBTQ:aren började tala italienska och att texten är på franska hjälper oss föga. SÅ jävla språkbegåvade är vi inte.

Vad händer när man onanerar för mycket?

Jo...nej vänta nu...

En småväxt HBTQ-person som gillar ageplay? Winning!

"Skit i farmor. Hon är bara en del av kitschinredningen."

Jo DET hade vi förstått även om hen inte hade sagt det på engelska.

Okej, detta funkar alltså med nya samtyckeslagen?

Asia vill också vara med på ageplay.

En kissnödig HBTQ:are med basröst.

Apropå kissnödig: Lite gyllene trans-orakel-elixir någon?

Gud måste ha gillat offret med tanke på allt stänk vi ser. Eller det det herrn till höger Herren gillar?*

Bukkake-kanonisering?

Trailer

Hela filmen.

*Take that pastor Fred Phelps och dina lärjungar i Westboro Baptist Church!

PS. RIP Anthony Bourdain, Asia Argentos partner och vår favoritresekock.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar