SOTTO IL VESTITO NIENTE 2 (1988) Italien, 96 minuter. Regi: Darop Piana.

Ytligt så det förslår

En ny Robert Palmer-video?

Modellagenten Alex (Giovanni Tamberi) ordnar fest i sitt hus med utvalda modeller. Han är dock inte så generös som det verkar då den verkliga anledningen är att lura den nya modellen Sylvia (Gioia Scola) i famnen på en mäktig man som utpressar honom. Mannen dyker oannonserat upp i poolen där tjejerna har kul och tvingar sig på Sylvia. Han blir hjälpt av de andra modellerna som håller fast Sylvia. Hon flyr efteråt därifrån i Alex bil men det visar sig senare att hon blivit mördad. Inte nog med det. Plötsligt börjar alla som var på festen att dö.

Sent 80-tal och visst döljer sig en hitlerfitta* i trosan!

Vi körde vidare med "uppföljaren" till Nothing Underneath (1985) som vi såg senast. Egentligen har den här filmen inget alls att göra med första filmen. Det enda som länkar filmerna samman är att de utspelar sig i Milano och involverar modellvärlden - och så är de 80-tals-gialli. Fast det bär oss emot att hålla med om det sistnämnda. Det dröjer till halva filmen innan vi faktiskt får se några av de element som knyter en film till genren.

Alex sitter bakom sitt FETA tangentbord och myser framför den nätta skärmen.

Inte jätteförvånande kanske då vi befinner oss i 80-talets vidrigaste del då det mesta inom populärkulturen var befläckat av ytlighet och en total brist på charm. Allt på den här tiden skulle vara en jävla musikvideo och så är förstås även fallet med den här filmen. Det hjälper inte att det är modeller iförda porriga Gladiatorerna-kostymer som dansar till Frankie Goes To Hollywood. De hinner knappt sluta med det innan det är dags för nästa nummer med modeller på speed-båtar till tonerna av Huey Lewis and the News. Musiknumret som var mest intressant var den sliskiga sexscenen där det kläms på modellröv till tonerna av Toto. Tyvärr bröt de den scenen innan Steve Lukathers fina gitarrsolo.

Whoa! Skaplig jävla grafik för att vara 1988.

Storyn är ganska ointressant och det finns ingen karaktär att bry sig om så man kan bara hoppas på att de ytliga asen dör en så spektakulär död som möjligt. Självklart blir man då besviken även där då morden lämnar mycket övrigt att önska. Gröngölingar tycker säkert det är coolt med den knepiga multibladskniven man ser på omslaget men den är som ett mikrokosmos av det sena 80-talet då man försöker skapa något flashigt men sedan inte kan göra något vettigt med skiten.

BETYG: 2/7 En jävla yuppie-giallo som precis som allt annat från den tiden vill vara en flashig musikvideo.

Oj oj. Se upp  där Alex! Ser ut som potensstapeln börjar sina.

Ska inte ett gäng tjejer kunna plaska i poolen utan att en naken gubbe ska dyka upp?

Men vad händer här med systerskapet?

Passionerat och pensionerat rape face.

"Ha ha! Våldtäkt av medsyster är så kul."

Musikvideo för hela slanten.

Regissören har tagit över kameran. Jävla kontroll-freak!

När tjejer blir roomies tokar de alltid till det. Oftast i slowmotion också.

Någon kollar visst på en Kraftwerk-video.

Jaha. Ett tydligt fall av strupcancer.

Lite grab-ass till Steve Lukathers skönsång.

En joggingtur vid Castello Sforzesco. Även här råkade Udda Films utsände ut för obehagligheter. En påstridig gatuförsäljare blev hotfull när vår hjälte inte ville spela efter hans regler.

Det är sååå jävla roligt att bada. Eller garvar hon månne åt den flagranta stölden av Bernard Herrmanns klassiska "Psycho"-stråkar?

Poliskommissarien spelad av François Marthouret ser ut som en kombination av Peter North och LA Lakers general manager Rob Pelinka.

O-cool.

"Är inte det där en sån där mellanformatskamera?"

"Wow! Ja. Jag hajar varför just du är kommissarie."

I den här rullen är det inte Chesterfield som gäller längre.

Trailer

Filmens Robert Palmerska inledning.

Trailer på tyska! "Too Byootifool to die".

*För er som inte förstår: Tänk efter hur man intimrakade sig under denna era.