BIRDEMIC 3: SEA EAGLE (2022) USA, 83 minuter. Regi: James Nguyen.

The eagles have landed!

Vi börjar med en helt felexponerad bild.

Gerontologen Evan (Ryan Lord) träffar marinbiologen Kim (Julia Culbert) och tycke uppstår. De är båda väldigt oroade över klimatförändringarna samtidigt som de är passionerade fans av Hitchcocks "Studie i Brott". Deras spirande romans avbryts dock av naturens hämnd i form av en ny fågelattack.

Ånej! Inte sea-dohhh-ggies... Varför?

Kungen, kejsaren och mästaren av romantiska thrillers är tillbaka! Här på Udda Film kastade vi oss genast över den purfärska uppföljaren till megakalkonerna Birdemic: Shock and Terror (2010) och Birdemic 2: Resurrection (2013). Det var dock med en stor portion skepsis då redan del två hade ramlat in i cash in-fällan. Skulle det bli ännu värre i denna del?

Aha! Naturligtvis.

Nej faktiskt inte. Uselheten är så enorm att den inte kan döljas av någon skitnödigt påklistrad självinsikt. Även intervjuer med Nguyen ger tydligt sken av brist på förståelse för inkompetensen han bär på. Detta betyder tyvärr inte att han avstår från att försöka skojflirta med publiken då tyvärr den berömda klädhängaren råkar ligga och skräpa på en strand, redo att användas som vapen mot de ilskna CGI-örnarna.

Vi får se en film i filmen. Enda gången det är en hel sekvens med snygga shots. Samtidigt åker en skakig kamera fram och tillbaka på Evan. 🙂

På tal om CGI-örnarna så har de uppgraderats en smula, men lugn - de ser fortfarande ut som skit från en svunnen Windows-era. Som vanligt får vi dock vänta en evighet innan de dyker upp. Närmare bestämt två tredjedelar in i filmen (!) och då står de för ett ganska stort antiklimax. För oss som sett de tidigare två delarna är ju WTF-faktorn borta när uselt animerade örnar bombar (och självmordsbombar!) idylliska kustsamhällen och de bjussar ju inte på något nytt här precis. Snarare tvärtom då syraattackerna och allmän variation är borta. Nej, Nguyen hade väl inte råd eller ork att göra något spektakulärt med den knasiga avslutningen, vilket är synd då det kunde ha eleverat filmen till nya kalkonhöjder.

Evan lägger in högsta växeln på första dejten och förför med lite fakta.

Den horribla "uppbyggnaden" i filmens två första tredjedelar är då roligare då det är en masterclass i hur man INTE gör film. Det händer i princip inte ett skit. Vi bjuds på filmhistoriens stelaste romans där Lord robotrapar repliker och scener ofta avslutas med underbara alldeles för långa obekväma tystnader. Parets kärlek känns verkligen "glödande". Särskilt när Evan stelt förklarar sin kärlek och Kim fnittrar att "Betyder det att du kommer köpa en Tesla till mig?".

Kim är golvad.

Som vanligt är ljudet fantastiskt och det dröjer inte länge innan det garvas i Udda Film-soffan åt det gulliga trampet. D v s det inte allt för väl pålagda ljudet som då även innefattar dialogen. Detta blandas som vanligt hejvilt med olika ljudupptagningar i helt olika kvalitet. Det här är även ett fenomen som drabbar bilden. Vi får faktiskt en del riktigt fina och väl-grade:ade klipp som i samma scen blandas med uselt skakiga och utfrätta bilder. Det är skoj när man försöker lägga in proffsiga dolly-åkningar men samtidigt inte kan hålla kameran på dollyn still. Förtjusande! 😆

"Woo" is right... Den här mikrodemonstrationen pågår i flera minuter.

Det finns tonvis med detaljer att fördjupa sig i men skulle vi utveckla det enorma tjatet om global uppvärmning, den märkliga (och evigt långa) danssekvensen eller varför örnarna abrupt bestämmer sig för att skita i attacken på mänskligheten skulle denna recension bli en roman.

BETYG: 4(+)/7 Trots örnantiklimaxet och blink-blinkandet med klädhängaren är det en väldigt roande resa i uselt filmmakeri.

Överexponerad bakgrund och underexponerad förgrund = det bästa av båda världar! Det är f ö den riktige målaren Ryan Martin som stapplar sig genom repliker här. Det är han som ligger bakom alla van Goghska målningar vi ser i våfflan. Även om han inte får credd för det.

Evan går på husvisning som visar sig vara ett maskerat konstvernissage tydligen...

Av en händelse adresserar alla van Gogh-aktiga målningar den globala uppvärmningen.

Hm, undra varför inga av dessa Birdemic-målningar finns på Ryans Insta-sida...

Kärleksparet träffar en Elon Musk-figur som berättar om sin lösning på den globala uppvärmningen. Efteråt åtnjuter de en obekväm paus.

En väldigt subtil produktplacering.

Akward pause.

Varenda tjomme de stöter på har en kommentar om den globala uppvärmningen.

Evan snubblar sig fram till en kärleksförklaring.

Kim besvarar kärleken varmt.

Damien Carter levererar som vanligt underhållningen och paret dansar lyckligt till de glada tongångarna.

Den lyckan! 😃

Nguyen slår på stort och slänger in en sångare till! Direkt efter Damiens glada nummer kommer Chris Dale och påminner oss om att le trots att världen går åt helvete.

Ni noterade väl att en entusiastisk fan med oranget hår dykt upp och satt sig i soffan?

I Nguyens universum har inte brudarna underkläder utan bara badkläder.

Den halvslaka tummen upp betyder inte att Evan inte uppskattar det.

Så bryter då helvetet äntligen löst! Notera hur strandflanörerna fullkomligt nonchalerar de grymma CGI-örnarnas brutala bombangrepp.

Inte ens den tuffaste bikern kan värja sig mot de vitbukiga havsörnarnas grymma attack!

De har nu lärt sig att cirkulera.

Grep och paraply hjälper föga.

Den ädle gangsterrapparens sista ord. 😂

Känsliga tittare varnas!!!

Japp, där har vi den. Den dummare delen av kalkonfilmspöbeln måste ju tillfredsställas. 😑

In i det sista lyckas Nguyen klämma in ett generalfel. Vit text rullar över filmpostern som har....vit text.

Trailer

Lövräfsa for the win?

Outlaw bikers vs. sea eagles!

Nguyen förväntar sig en och annan oscar för detta mästerverk.

Och vi kan glädja er med att det redan planeras för en del fyra! 👍

R.I.P. Patsy van Ettinger, den ständiga mamman som skulle ha varit med även i denna våffla. Tyvärr hann hon kila vidare innan.