What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 17 februari 2023

THE LONG NIGHT (2022) USA, 91 minuter. Regi: Rich Ragsdale.



Ännu ett slag för turismen i sydstaterna

Jack hittar lite "hillbilly voodoo" i skogen.

Den föräldralösa Grace (Scout Taylor-Compton) har fått ett tips om sitt ursprung och åker ner till södern med sin pojkvän Jack (Nolan Gerard Funk). Istället för att mötas upp av tipsaren i hans hus finner de det stora huset tomt. De beslutar sig för att installera sig och vänta på honom, men plötsligt dyker märkliga kåp-och maskklädda typer upp och belägrar huset. En redan otäck situation blir bara värre när paret inte kan ta sig därifrån och belägrarna tycks besitta oanade krafter.

"Men då måste det där väl vara moonshine?"

Det är alltid kul med sekter i skojiga utstyrslar och inte heller dumt med en huvudrollsinnehavare i smickrande tajta jeans. Vad mer kunde denna ganska färska skräckfilm bjuda på? Henka på oss och bli varse!

Precis vad du vill se när du tittar ut genom köksfönstret.

Vi blir faktiskt positivt överraskade av stämningen som skapas av Ragsdale när paret påbörjar sin resa. Det märks att han tagit inspiration av främst Stanley Kubrick och även Ari Aster. Inte konstigt då att han valt att peta in olycksbådande musik av Krzysztof Penderecki på soundtracket. Detta tillsammans med långsamma kameraåkningar utan andra diegetiska ljud skapar en härlig stämning. Fotot av Pierluigi Malavasi är utmärkt och Jay Garlands klippning knyter ihop allt på ett bra sätt.

Precis vad du vill ha slingrande på köksbänken.

Ja, så visuellt är detta en mycket bra film men rent storymässigt är det inte direkt samma nivå. Det känns ganska klyschigt och inte heller helt logiskt. Man kan ju direkt fråga sig varför sekten drar ut på skeendet som de gör (Jo även om de måste invänta vårdagjämningsnatten) och -SPOILER ALERT- hur ett bokstavligt lik i garderoben inte kan väcka mer direkt uppmärksamhet. Även upplösningen känns lite avslagen där Grace självklart visar sig vara ett barn av sekten och dessutom ska fungera som ett instrument för demonen sekten dyrkar att manifestera sig på jorden. Det finns ingen förklaring till att Jack behövs som något slags offer men varför är han annars tillfälligt skonad och fastkedjad i ladan?

Pet i ögon och glas i foten är säkra kort för att skapa fysiskt obehag hos tittaren.

Storyn till trots är detta en trivsam rulle och vi är lite suckers för ockulta sekter i knasiga masker här på Udda Film. Själva belägringen påminner faktiskt lite om vad de coola lakansbeklädda typerna i The Void (2016) pysslade med. Så premissen är bekant och eftersom vi gillar den tröttnar vi inte.

BETYG: 4(+)/7 Filmen kvalar med nöd och näppe inte in på vår Best of-sida p g a storyn men stämningsmässigt och visuellt är det en höjdare.

När man vill kombinera fluktandet med kuslighet.

Vänta nu... Den där ormen mellan hennes ben har ju TVÅ ögon.

Vill man göra en magisk symbol för gudomligheten i oss alla lite freaky kan man alltid slänga in en död kissekatt i den.

Okej, vi är i sydstaterna...och de har skrudar och kåpor...men är det verkligen Ku Klux Klan?

En butter sektmedlem.

Han dog av förvåning.

Men är det inte kors klanen brukar bränna..?

Ånej! En antik photoshopping. Djävulen flankerades aldrig av ormar på Émile Bayards klassiska bild.

En dutch angle och bakljus på hjorttypen och "hillbilly voodoon" gör det lite effektfullare.

Gå mot ljuset!

Apropå Kubrick. Deborahs torra och "husky" röst här påminner en hel del om HAL9000:s.* 😀

Hell hath no fury like a woman scorned.

Trailer

*
HAL 9000 i egen hög "person". Rätt självgod. 😊



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar