JOURNEY AMONG WOMEN (1977) Australien, 80 minuter. Regi: Tom Cowan.

Den kvinnliga frigörelsen i en sleazig tappning.

Djurisk man ger sig på värnlös kvinna.

En feministisk film om hur kvinnan bildligt och bokstavligt bryter sig loss från mannens bojor och samtidigt passar på att ta av sig det mesta i klädväg. Är det så den kvinnliga frigörelsen ser ut? Va? Jaså? Det är män som har gjort filmen? Ja ja...

En kvinna tuktas bryskt för...nåt. Samtidigt sitter en man bredvid i en djurisk ställning...

Vi befinner oss i den brittiska straffkolonin Australien, förmodligen i tidigt 1800-tal och ett gäng kvinnor sitter inspärrade av britterna i någon primitiv bur. Titt som tätt får de påhälsning av pilska och elaka soldater som tydligen inte har mycket annat för sig än att våldta dem. För att vi ska förstå vilka djuriska as dessa herrar är får vi höra en av dem grymta som ett vilddjur när han bestiger en av kvinnorna. Vid den här posteringen finns även kvinna, spelad av June Pritchard, som sällskapar med en brittisk officer. Hon upprörs av den råa behandlingen de kvinnliga fångarna får och en natt får hon nog och hjälper dem fly ut i den mysiga australiensiska bushen. Väl i frihet förvildas kvinnorna i ett nafs, bl a med hjälp från en aboriginierkvinna som visar dem nyttiga tips och tricks för överlevnad. Friheten skänker damerna stor lycka, men säg den lycka som varar. Onda män lurar i buskarna och den brittiska armén tänker inte låta dem löpa ostraffat. Hur ska de nyblivna amazonerna klara (skägg)biffen?

"Nu jävlar får det vara nog!" En stark kvinna kommer till undsättning.

Om man skulle vilja argumentera för denna films feministiska värde skulle man nog kunna hitta mängder av fina poänger och metaforer såsom: Kvinnlig styrka, förmågan att klara flykten utan manlig hjälp, harmoniskt systerskap, åter till Moder Jord, lära männen en läxa etc. etc. Men det känns ju lite märkligt att damerna likställer frihet med nakenhet. Å andra sidan kanske detta var Australiens första hippies? Nä, det känns tydligt att det gamla manliga fluktögat regerar bakom kameran, särskilt när de glada tjejerna badar nakna och plötsligt börjar kramas och pussas. Vi äckliga män gläds ofta när kvinnor visar sådan tillgivenhet för varandra. Inte nog med det, filmen andas även exotism då det är den "ädle vilden" som leder kvinnorna "rätt" - till ett primitivt liv i harmoni med naturen. Det är som om denna kvinnliga "naturkraft" funnits där hela tiden och väntat på att få blomma ut genom: krigsmålningar, tribalmässande och jaktövningar i djungeln.

Här slits korsetten bryskt av. Ack denna symbolik!

Nu kanske det här låter som en höjdarfilm? Nakna "feminister" som gör konstiga saker i djungeln har ju onekligen underhållningspotential men tyvärr är detta en ganska seg historia där inget anmärkningsvärt händer, trots olika konfrontationer med elaka män. Det mesta känns bara som en transportsträcka och de inblandade väcker noll engagemang hos denna tittare. T o m det absurda i att detta skulle vara en feministfilm leder mer till ett snett leende än ett asgarv. Vad synd.

BETYG: 2/7 Lovvärt koncept som faller tämligen platt.

Aboriginierkvinna bjuder på nyttiga hajktips.

En av de viktigaste läxorna damerna får lära sig av naturkvinnan är vikten av att stå som Ian Anderson*.

Ett ömt (och naket) systerskap där kvinnorna kärleksfullt vårdar varandra. YNF!

Män är djur! Och kvinnor krälar omkring på alla fyra i djungeln...

Kan män ha fåniga mansaktiviteter i skogen där man samlas och skriker kan väl även kvinnor.

Ingen förvildning är komplett utan lite "Flugornas Herre"-målning.

Här har tjejer i tyst samförstånd hittat på en kvasiprimitiv begravningsritual. You go girls!

USCH! Här har vi det i sin flagrantaste tydlighet: The male gaze!

Det här är resultatet av det mest fenomenala prickskyttet jag någonsin sett.

Engelska armén var full av hippies och luffare.

Artilleri är en ypperlig idé när man handskas med ett knappt tiotal kvinnor i skogen.

"Fight with all your firepoweeeeeer!" som den fantastiska orkestern Belson sjöng en gång i tiden.

Vad nu? Är det kannibalfilm helt plötsligt? Eller kanske någons FemDom-fantasi som blir verklighet?

*Frontman i Jethro Tull