Udda film: THE STRANGER (1995) USA, 94 minuter. Regi: Fritz Kiersch.

tisdag 4 maj 2010

THE STRANGER (1995) USA, 94 minuter. Regi: Fritz Kiersch.

Stentuff brud sparkar röv i neo-western.

Andrew Divoff hyllar Kafé Tranan.

En dammig håla någonstans i ett väldigt western-aktigt Amerika hålls i ett järngrepp av ett kriminellt motorcykelgäng ledda av den grymme Angel (Andrew Divoff). Dels är man livrädd för gängets brutalitet men dels är man även pigg på att göra affärer med de penningstinna busarna. Lagen representeras av en försupen sheriff (Eric Pierpoint) som är pacifist och allmänt likgiltig efter sin kärestas död, som fick plikta efter att ha velat lämna information till FBI om motorcykelgänget. En dag dyker en mystisk främling upp på en fet Harley Davidson. Eftersom denna främling är iklädd korsett och har en skön rumpa förpackad i ett par läderbrallor väcks genast hojbusarnas intresse. Nej, gängmedlemmarna är inte homosexuella och främlingen är en kvinna. Eftersom råskinnen är ganska osmidiga i sina uppraggningsförsök lär främlingen dem en rejäl läxa och detta är bara början. Främlingen, som spelas av Kathy Long, har nämligen en bittert förflutet i denna håla och hon är påfallande lik sheriffens avlidna tjej. Hon utgör även ett hot mot Sally Womack (Ginger Lynn Allen) som försöker fånga sheriffen på kärlekskroken och Sally smider planer för att bli kvitt den stentuffa bruden. Både Sally och MC-gänget inser snabbt att främlingen inte är att leka med och ett smärre krig utbryter.

Hog Farm?

Till skillnad från "Journey Among Women", där man påstod sig ha en feministisk agenda, är detta en klassisk revenge-film med en mystisk hämnare som för en gångs skull råkar vara en kvinna. Här finns inget tjafs om att man ska vara uttalat feministisk utan man tar helt enkelt en klyschig historia, vänder på steken och sätter en kvinna i huvudrollen. En kvinna som dessutom är tuff som få. Hon ger inte bara busarna på käften utan slår helt sonika ihjäl dem på synnerligen brutalt vis. Enda stället i filmen det känns lite "för mycket" tillrättalagt av kvinnoskäl, är när den enda kvinnliga busen bjuder större motstånd än de manliga. Vad som är ännu mer förvånande är att man, i en film av denna klyschiga kaliber, INTE inkluderar en (eller flera) nakenscener! Tänk att den tuffa hjältinnan inte får agera (naket) sexobjekt. Det är verkigen anmärkningsvärt och hedervärt, även om jag (djur som jag är) blir en smula besviken på avsaknaden av naturens under (ja, den nakna kvinnokroppen). Vad som kanske är ÄNNU mer anmärkningsvärt är att inte ens Ginger Lynn Allen lättar på paltorna, med tanke på hennes bakgrund.

"Take that äckelkarl!"

Nog med kön! Denna film är egentligen ingen höjdare men den har sina små guldkanter som särskiljer den från störtfloden av liknande hämndactionfilmer. Förutom att man har en tjej i huvudrollen är detta även en riktig kärleksförklaring till gamla spagettiwestern-filmer. Vi känner igen storyn från åtskilliga gamla vilda västernhistorier och i princip har man bara bytt ut hästarna mot motorcyklar. Musiken är också ett tydligt exempel på western-frosseriet. Kevin Kiner och Mike Himelstein gör sin bästa Morricone-imitation och det känns stundtals som rena rama Per Gessle-stölderna av den gamle mästarens verk. Märk väl att jag ger plus för detta då det bara adderar till vi-älskar-spagettiwesterns-känslan. Annars är filmen som sagt en soppa av action-klyschor och skådespeleriet är sisådär med vissa känsloutbrott som får en att dra på smilbanden. Vi har sett allt detta förr - men inte i den här tappningen...

BETYG: 4/7 Lite generöst för en dussinrulle, men den har ändå lite uppfriskande originalitet mycket tack vare stenhård brutta.