ICH WILL (2000) USA, 35 minuter. Regi: Kenneth Anger.

Hitlerjugend - nazisternas förföriska plantskola.

"Åååhhh! Om man ändå finge vara med i det murriga Hitlerjugend."

Det här är den första av ett gäng Kenneth Anger-kortfilmer från 2000-talet jag ska titta på och jag antar att just denna är den mest "lättillgängliga". Anger har här klippt ihop mängder av arkivfilmer, propaganda- som privatfilmer, och även i inledningen slängt in klipp från propagandaspelfilmen "Hitlerjunge Quex". Utan uppenbara kommentarer får vi följa de stolta naziscouternas spännande lägerliv och se vilken vördnad och beundran de möter bland gemene man och unga damer när de är ute och marscherar med sina vajande fanor. Just scenerna ur ovan nämnda spelfilm ger extra krydda åt anrättningen då vi får se hur trist det kan vara att tvingas stå utanför den nazistiska gemenskapen och endast kunna sukta efter det fantastiska nazistiska brödraskapet. Mycket mer händer inte i filmen. Anger har istället valt att tala främst genom färger. Han har gett nästan hela filmen en sepiaton. Brunt är ju en varm och murrig färg och de gamla svartvita propagandabilderna får en mysigare och mer levande atmosfär. Allt för att förstärka känslan av gemenskap och glädje som dessa unga pojkar måste ha vaggats in i. I slutet av filmen ser vi en ceremoni där de unga männen tar nästa steg upp i nazihierarkin och under nästan religiösa former svär sin trohet till Führern. Här har Anger bytt ton till rött som vi alla vet är blodets färg. Förförelsen har tjänat sitt syfte och de unga pojkarna har fostrats till lydiga mördarmaskiner.

Man förstår pojken som står utanför då man får göra nåt så skojigt som att heila hela tiden när man är med i Hitlerjugend.

En skön touch är även att Anger valt att lägga på musik av Anton Bruckner som vid sidan av Wagner var Hitlers favorittonsättare. Man kan förstå varför Hitler gillade Bruckner då det låter ganska snarlikt Wagners pompösa verk. Det finns dessutom några korta klipp i filmen som är helt i färg. Kanske en påminnelse om att detta var verklighet då det är lätt att känna distans till de svartvita bilderna man är van vid från denna period, även om det börjar bli allt vanligare nuförtiden med andra världskrigsdokumentärer i färg. Varför Anger slänger in en sekvens med helt psykedeliska marschbilder vet jag dock inte. Det känns lite banalt att gestalta naziförförelsen som så pass beroendeframkallande som en drog, så jag undrar verkligen om det var tanken.

BETYG: 4/7 Det blir lite långrandigt att se dessa pojkar utöva en massa karaktärsbyggande aktiviteter men samtidigt är det ett fint porträtt av nazismens diaboliska formaregenskaper och förförelse. Personligen ser jag även humor i detta vansinne och det ger ytterligare plus.

Inte nog med! Man får även anledning att plocka fram finbyxorna: De underbara Lederhosen!

Inte bara Leni Riefenstahl kunde det här med ikoniska bilder.

I flygvapnet får man snabbt lära sig att flyga i formation. Denna aerodynamik har man faktiskt lärt sig av fåglarna som använder formationsflygning för att minska luftmotståndet. Ehh...ja just det.

En liten wannabe som nog får nöja sig med medlemskap i Jungvolk innan han kan ta klivet upp bland de stora pojkarna.

Stolta marscherar de till folkets jubel.

Arbetarna tar en paus i slitet för att heila för de käcka gossarna.

En god hitlerjugend har även en nationalkulturell sida och kan sprida glädje genom musik.

Se bara hur hela familjen gungar fram och tillbaka av nationalistisk glädje!

"Watch out for the brown acid" sa man på Woodstock. "But yoo must velcome ze acid from ze guys in ze brown shirts" säger man i Hitlerjugend.

Ingen snedtripp här inte!

Brudarna älskar verkligen Hitlerjugend och det kan man ju förstå. De var ju så sexiga i sina shorts.

"Chicks love the uniform dude! So join up - like me!"

"Tihihi...iiiiiihh...hi hi hi..."

T o m djuren blir impade när Hitlerjugend marscherar förbi.

Farbror Adolf ser nöjt på när ungdomarna formerar sig.

Initieringsceremoni - då slår vi på stora trumman!

Organiserade människor med facklor... Ajdå, då vet vi att det är nåt otyg i görningen. Kolla bara på simpsonsmobben eller varför inte norrländska vargmotståndare?