DUCK CHILDREN (2001) Storbritannien, 8 minuter. Regi: Sam Walker & Bob Blundon.

Mysig skolpjäs...ELLER?

Disciplinerad koreografi.

Blev lite intresserad av Walkers konst efter att ha sett "Tea Break" så det blev att klämma den här filmen också. Vi bevittnar här en skolpjäs där barn utklädda till ankor rör sig koreograferat fram och tillbaka på scenen. Ett av barnen (Emily Gostlin) har lite svårt att hänga med i den uppstyrda koreografin och vill hellre göra sin egen grej. Plötsligt dyker en jägare upp..!

Hmm...kors över ögonen symboliserar ju död vet alla vi som läst en serietidning nån gång.

Ja det här var en lustig liten historia. Återigen ganska svårtolkad då jag här inte begrep alls vad man ville säga. Fokus ligger givetvis på den egensinninga ungen och -SPOILER ALERT- hon överlever längst när jägaren inleder sin massaker på "ankorna". Barnets förmåga att inte rätta sig i ledet vinner henne tiden att få leva längst men till slut faller även hon offer för hagelgeväret. Så vad ska man säga om det? Shit happens även om man inte är ett hjärnlöst får, det bara händer senare? Poängen känns lite grumlig här. Med förmågan/viljan att gå sin egen väg följer även utanförskapet vilket illustreras av att en fe sänks ned på scenen och serverar kakor till barnen. Gissa vem som blir utan. En annan detalj som går över mitt huvud är varför jägaren, som så livligt skjutit ihjäl alla barnen, plötsligt drabbas av något slags samvetskval och blåser huvudet av sig. Samtidigt tycker jag det är lite kul att det är så obegripligt. Det vilar helt klart en rolig stämning över filmen i alla sin gullighet och våldsamhet. Något som även accentueras av musiken. Jag vet inte om det var uttänkt så men titeln på filmen är ju jävligt fyndig. Klart sevärd!

BETYG: 4/7 Inte fullt begriplig men rolig liten film.

Rätta dig i ledet din jävel!

Jaså inte? Då får du fanimej inte vara med.

Plötsligt!

Här har ni hela filmen gott folk.