What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 7 juli 2011

THE MACK (1973) USA, 109 minuter. Regi: Michael Campus.



Hallickgrundkurs 1A.

Ah, "The Man" ser verkligen ner på oss med fullt förakt.

Först och främst ber redaktionen på Udda Film om ursäkt för denna långa lucka mellan inlägg på sajten, men tyvärr kom livet emellan... Med det sagt pimpar vi upp sidan lite. Håll till godo!

Goldie (Max Julien) slängs i finkan efter att ha blivit blåst under en uppgörelse i undre världen. Efter fem plågsamma år släpps han slutligen ut och han är fast bestämd att jobba sig upp till en respekterad position i samhället. Problemet är bara att hans väg är brottets bana och då främst genom att sälja unga damer på gatan. Dessutom har han de två korrumperade och rasistiska snutarna som haffade honom för fem år sedan i hälarna samt även gangsterbossen han jobbade åt innan han åkte in, som gärna vill se Goldie som underhuggare istället för konkurrent. It ain't easy bein' a pimp y'all...

Kåken är en bitch.

Efter något av en kräftgång på Udda Film kändes det tvunget att plocka fram en gammal klassiker man tidigare bara sett bitar ur för att garantera något utöver ett sömnpiller och "The Mack" är ju verkligen en trendsättare utöver det vanliga. Det här är dock inte den vanliga simpla blaxploitation-filmen. Det finns ett djup och en realism som saknas i andra filmer i samma genre. Man tror mer på karaktärerna i den här filmen, när de vill slänga det vita oket, än i andra filmer där "the man" är ett svin. Det märks lite att regissören Campus har ett förflutet som dokumentärfilmare med samhällsengagemang. Även huvudkaraktären Goldie har ett djup där han inte bara är den "ascoole" hallicken utan även en rätt sorglig typ som inte ser andra vägar att ta i livet än brottets. Goldie bygger mycket på den verklige hallicken Frank D. Wards person och denne figurerar inte bara i en liten biroll utan fungerade även som en slags konsult som öppnade alla rätta dörrar och tillhandahöll ovärderlig information vilket hade stor betydelse för filmen. Hallickgalan vi ser i filmen t ex var ett riktigt event med gräddan av den undre världen som statister.

"Tätt intill" med konstaplarna. Don Gordon till höger är verkligen bra som svinpolis.

Det som för mig är ett litet problem med denna film är att djupet och realismen paradoxalt nog stjäl lite av charmen med en sådan här genrefilm. Det blir helt enkelt mycket roligare om allt är over the top och skrattretande. Därför kunde jag tycka att den här filmen blev lite seg emellanåt men missförstå mig rätt, det här är en klart sevärd rulle och jag tror att poängen som vanligt gått förlorad för alla som älskar filmen då den inte har ambitionen att visa hur coolt det är att vara hallick utan snarare - SPOILER ALERT - visa på att vägen Goldie tog var fel då han i början av filmen sitter tomhänt på en buss och gör detsamma i slutet. Goldies bror Olinga (Roger E. Mosley) representerar den andra vägen med samhällsengagemang och medkänsla, även om han själv dras in i Goldies mörka värld.

Till vänster ser vi mannen filmens huvudkaraktär är baserad på: Frank D. Ward. Givetvis befinner vi oss hos frissan. Var annars i en hallickfilm?

Även om jag poängterar filmens allvar finns givetvis de sköna ingredienserna vi vill se i en blaxploitation-film där med: Störtsköna kläder, härlig funkig musik, sviniga rasistsnutar, superfrän dialog och en del våld. För att vara en film om hallickar är det dock förvånansvärt lite sex, vilket dock inte spelar någon större roll i sammanhanget.

BETYG: 4/7 Mer poäng för djupet i filmen än den sedvanliga ascoolheten*.

 Pimped up!

Ahh, the sweet life.

Pimp-party.

Ingen hallick utan en asfrän pimpmobil.

Komikerlegenden Richard Pryor var ashög på kola under hela inspelningen och allmänt besvärlig. Som tur var lämnade han komedin åt sidan i den här filmen.

Det blir lite sexigt också med avklädd och korpulent medelålders man.

Apropå korpulent, vår vän snuten är en s k chubby chaser.

Aaah yeah... Den episka vita pälsen!

Don't go fuckin' with da mack sucker!

Plockade ihop några fina scener här. Check that shit y'all.

Trailer med taskigt ljud.

*Sedär! Udda Film berikar återigen den svenska vokabulären med nya fina ord.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar