Alla jobb kan bli tråkiga...
Aaaaarrrrggh! Stämpelklockans slaveri.
En uttråkad herre (Jeremy McNeill) står i en mörk fabrikslokal med ett blodigt förkläde på sig. Framför sig har han ett löpande band och ett jättelikt kaparblad. Ut på löpande bandet rullar oidentifierade människor som behöver tas om hand...
Skön arbetsmiljö i alla fall.
Denna kortfilm kan man kalla en brutal studie i monotoni. Arbetaren gör mekaniskt sitt jobb som här råkar vara människoslakt. Ingen som helst empati visas med de offren vars kvidande skrin dämpas effektivt av en bit gaffatejp. Ja, jag tolkar inte det här som någon antislakthistoria även om man direkt skulle kunna dra paralleller till slaktdjurens sista sekunder. Nej, för mig känns det här istället som en mycket svart känga till det själsdödande monotona arbetet vars enda andningshål är fikapausen. Snyggt gjord och lite småkul. Ett extra plus för kommentatorsspåret som helt tramsas bort genom improviserad sång om hur regissören gjorde filmen för att få se sina vänner nakna.
BETYG: 4/7 Snygg och blodig satir om arbetarens osköna vardag.
Med lite gaffa kan ingen höra dig skrika.
Vad sneglar vår vän på?
Ja, vad fan trodde ni?
Aahhh sweet! The fikapaus!
Kolla in hela filmen vetja.
Inlägg
%5B(001191)13-35-59%5D.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar