Udda film: DJANGO UNCHAINED (2012) USA, 165 minuter. Regi: Quentin Tarantino.

söndag 21 april 2013

DJANGO UNCHAINED (2012) USA, 165 minuter. Regi: Quentin Tarantino.

Spagetti-Quentin

Ketchupeffekten.

Yes! Udda Film har legat i dvala under en plågsamt lång period. Detta beror på att redaktionen har flyttats till nya fräscha lokaler som är ännu bättre anpassade för filmtittande av hög kvalité. Då vissa redaktionsmedlemmar även blivit ofrivilligt befriade från bisysslor kan denna eminenta sajt så sakteliga rulla igång igen. Vi drämmer direkt upp ett tungt kort på bordet och avhandlar Tarantinos efterlängtade nya rulle. Förra filmen (http://uddafilm.blogspot.se/2009/12/inglourious-basterds-2009-usa-153.html) fick det otroligt sällsynta toppbetyget här på Udda Film. Kan regissören leva upp till den statusen? Che-che-check it out mofos!

Waltz orerar på sitt briljanta putslustiga vis och Foxx är cool med sin fro.

Den vältalige tandläkaren, tillika prisjägaren, Dr. Schultz (Christoph Waltz) letar efter tre bröder som kan inbringa honom en nätt summa. Problemet är bara att han inte vet hur de ser ut. Detta är dock inget större problem då den gode doktorn har fått nys om en slav vid namn Django (Jamie Foxx) som kan assistera honom med denna detalj. Då Dr. Schultz inte är någon större fan av slaveri fattar han snabbt tycke för Django och erbjuder honom frihet och hjälp med att hitta hans fru efter att vissa affärsåtaganden har klarats av. Sökandet efter Djangos fru kommer leda dem båda in i en rad allvarliga konfrontationer.

Hmm, inte så cool längre. Är det bristen på fro månne?

Som vanligt har Tarantinos lån av tidigare filmtitlar inte så mycket med originalen att göra. Så förvänta er ingen hårdkokt snubbe som släpar omkring på en likkista. Däremot serveras en underbar passning till originalet när Jamie Foxx har en kort konversation med Franco Nero, som spelade huvudrollen i 1966-års version, vid en bardisk. Givetvis kryllar det i vanlig ordning av referenser i filmen men roligast är nog när det skickas en passning till en av våra egna redaktionsmedlemmar som använde Richie Havens "Freedom" i sin film "APE-pocalypse Now". Inte första gången världsberömda regissörer snor från denna redaktion...

En Devo-video eller avancerad söndagsskola?

Men allvarligt talat - åter till filmen. Första tredjedelen av filmen är snudd på komedi med otroligt överdrivna dödsskjutningar, pajig Ku Kux Klan-historik och sköna repliker levererade av den briljante Waltz som kammade hem ytterligare en oscar för sin prestation i denna våffla. Filmen tar sedan en något allvarligare vändning och tyvärr även en något segare sådan innan klimaxet levereras med våldsamma uppgörelser. Skådespeleriet överlag är av hög kvalité och Scorsese-favoriten Leonardo DiCaprio gör en skönt osympatisk plantageägare. Hans "house nigger" med dubbla bottnar görs mycket bra av en hyfsat sminkad Samuel L. Jackson. Foxx i huvudrollen är helt okej men bleknar ändå en smula jämfört med de andra färgstarka karktärerna. Roligt också att den gamla "The Shield"-favoriten Walton Goggins dyker upp, återigen som redneck med lite till övers för den svarte mannen. Splatterfilmsentusiasten med hökblick kan även finna Tom Savini i en ytterst marginell roll.

Otroligt vacker våldspoesi!

Ja, Tarantino gör en inte besviken även om denna film inte nådde samma höjder som "Inglourius Basterds". Regissören har i princip gjort en liknande film som många tidigare alster men placerad i en ny miljö. Detta är ju i grund och botten återigen en hämnarfilm och inget är fel med det då det rättfärdigar biopublikens blodtörst. Det är en härligt ultravåldsam historia som i sin cartoonighet blir väldigt kul. Tyvärr dras tempot ned i mitten, även om det är en nödvändighet för storyn, och slutscenen känns lite väl pajig. Tarantinos australiensiska accent genererar inte heller några pluspoäng men det blir ändå högt betyg för denna film.

BETYG: 5/7 Högt ställda förväntningar och ändå mycket bra betyg säger ju en del. Våldsamt så det blir kul i en för Tarantino ny miljö. Se!