What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 30 april 2013

HÄXAN (1922) Sverige, 106 minuter. Regi: Benjamin Christensen.

 
 
Upplysande dokumentär

Den där figuren känner vi igen.
 
Vi hastar in en recension för att fira denna natt som går under namnet Walpurgis. Ha det skoj på Blåkulla!

I denna gamla dokumentär presenteras vi framför allt för hur det kunde se ut på medeltiden när häxjakten var som störst. Genom dramatiseringar ledsagas vi runt i häxprocessens grymma verklighet och även i hur man föreställde sig att häxsabbater gick till.

Naken inför Satan. Isch!
 
Eftersom Walpurgis-natten är över oss bestämde vi oss för att kolla in en film med passande tema och vad skulle då kunna vara bättre än denna klassiker? Yup, i denna rulle får vi faktiskt se hur häxorna flyger på sina kvastar till Blåkulla och får det berättat för oss hur de, tillsammans med Satan, intog festmåltid gjord på lik från hängda män.

Häxförhör: Good cop...
 
Christensen antar en väldigt uppfostrande hållning och visar oss inledningsvis bilder på djävulsfigurer och världsaltet. Detta övergår sedan till berättande dramatiseringar om hur saker kunde gå till på medeltiden och detta då kryddat med många stumfilmstextskyltar som både håller sig inne och ute ur diegesen, d v s de berättar både vad karaktärerna i dramatiseringen säger och upplever samt även vad Christensen har för kommentar.

...bad cop.
 
Till en början är det ganska roligt med denna välgjorda film då vi får se allsköns fanstyg passera revy plus prov på medeltida tortyr, självspäkelse och även en glimt nakenhet (!) Det blir dock lite segt i längde, särskilt då filmen klockar in på över 100 minuter. Sista kapitlet där Christensen jämför medeltida häxvidskepelse med "modern" hysteri är riktigt tradigt om än talande för tidsåldern. Det ska även påpekas att detta var den restaurerade versionen från 2007 där man lagt på musik, nya textskyltar och även färgtonat scener efter instruktioner från originalmanuskriptet. För oss som inte är så hemma på tidiga stumfilmer ter sig detta som en otroligt välgjord film med förbluffande scenografi, rekvisita, effekter och exploativa bilder. Så även om den bitvis är ganska seg är den ett måste att se ur historikt perspektiv.

BETYG: 3/7 En klassiker man måste se som trots att den ibland är skojig på ett exploativt sätt samt mycket välgjord ändå blir rätt seg på sina ställen.

Här flyger de till Blåkulla, trollpackorna.

Inträdesbiljetten är att kyssa Hin Håles röv.

Vi låter följande screen caps tala för sig själva.

 

 

 

 

Slutsats: Gay S&M är bättre än smutsiga fantasier om jungfrur!

Skådespelerska nyfiken på tumskruven.

Lucifer med allvarlig solariehud.

Det djäfvulska vansinnet har drabbat denna nunna.

Klart som Fan med denne gynnare i klostret.

Party like it's the apocalypse.
 
Någon slags hemkokt trailer med musik av Claudio Simonetti, som ej står för musiken i själva filmen.
 
Hela satans filmen!
 
Glad walpurgisnatt önskar vi på Udda Film!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar