What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 28 november 2013

THE HOUSE OF THE DEVIL (2009) USA, 95 minuter. Regi: Ti West.

 
 
Flashback till 80-talet

Snygga retrotitlar.
 
Samantha (Jocelin Donahue) är trött på att bo i en studentkorridor tillsammans med en
slarvig rumskamrat som dessutom har ovanan att stänga henne ute när hon har sex. Hon hittar
ett utmärkt alternativ men behöver snabbt få ihop pengar till första hyran. Hon svarar på
en annons där man letar efter en barnvakt men inget är som hon tror.

Det måste finnas något internt skämt bakom den där försvunna-katt-annonsen.
 
Ti West har lyckats skapa en film som känns hämtad direkt från tidigt 80-tal med fin
scenografi och gott öga för tidstypiska detaljer. Filmen är också väldigt långsam i sin
uppbyggnad på ett ganska 80-talstypsikt sätt.

Sponsring på G? Ja, bilmärket nämndes även på ett positivt sätt i dialogen.
 
Trots den långsamma uppbyggnaden blir filmen aldrig speciellt skrämmande även om vi förstår
att något hemskt väntar i slutändan. Märkligt nog blir den inte heller så supertråkig som
man skulle kunna befara när en ensam flicka glider runt i ett gammalt hus i evigheter utan
att göra något speciellt. Det är helt enkelt en skön retrostämning som håller oss vakna.

Da original Röd Drake.
 
-SPOILER ALERT- Avslutningen känns dock ganska pajig med den till synes misslyckade
satansritualen. Det känns plötsligt billigt och fantasilöst att man skulle låta Samantha
husera i villan i en smärre livstid innan man drogar ned henne istället för att fixa dådet
på en gång. Att man dessutom lyckas med konststycket att låta en ung kvinna som ligger
fastbunden på golvet fly när man är fyra personer runt henne känns väl inte heller helt
sannolikt. Detta trams skulle säkert fungera bättre i en annan korkad skräckfilm men här
känns det bara stendumt.

Hoppsan hejsan! Här har det hänt saker.
 
BETYG: 3/7 Med en titel som denna förväntar man sig nog mer djävulska ting än en barnvakt
som dansar runt på bästa Tom Cruise-manér i ett gammalt hus. Synd, då 80-talsstämningen var
så fin.

Mary Woronov ser ut som en gammal transvestit.

Eeeeeuw!

Ja, det blir lite satanism till slut.
 
Trailer
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar