A.C.A.B. ALL COPS ARE BASTARDS (2012) Italien/Frankrike, 110 minuter. Regi: Stefano Sollima.

 

 

Nazipolizei...verkligen!

Arbetare får sin lön.

 

En ung kaxig rekryt (Domenico Diele) ansluter till en grupp ärrade veteraner inom den italienska piketstyrkan. Snart får han lära sig att piketstyrkans broderskap går före allt, även den lag de ska upprätthålla.

Läckert! En duschscen med allas våra Bufalo och Il Terribile.

 

Det var på tiden att vi fick se en riktigt bra film och då det varit en smärre kräftgång detta unga år plockade vi ned vad vi misstänkte var ett säkert kort från hyllan. På Udda Film har vi ju ytterst sällan fel så med glädje kunde vi konstatera att vi även denna gång var helt rätt ute.

Lite skön polisiär kamratfostran med tårgas.

 

Detta är en hårdkokt polisfilm som inte gör ett dugg för att ändra våra ingrodda fördomar om poliser som fascistiska svin. Det är ju oftast den bilden som presenteras i media, endera det gäller underhållning eller nyheter. Våra personliga erfarenheter av polismakten här på Udda Film är inte heller av någon mysig kvarterspolis utan snarare korkade, orättvisa och maktfullkomliga oduglingar med hävdelsebehov. Tyvärr är motsatsen undantag, vilket är oerhört tråkigt.

En dag på jobbet.

 

Nu är väl den här filmen lite mer extrem än vad våra fördomar låter oss tro om våra lokala konstaplar, även om vi drar oss till minnes Kjell Sundvalls gamla "I Lagens Namn" där en svensk piketstyrka bankade skiten ur det stockholmska buset. I Sundvalls film kändes väl inte poliserna direkt som ett huliganbroderskap i samma utsträckning som i denna rulle. Ja, rasistiska och våldsbenägna typer i bombarjackor med samuraisvärd på väggarna hemma samt en stor väggmålning på stationen där piketstyrkan är porträtterad som romerska legionärer känns ju mer som en falang fotbollshuliganer än lagens företrädare.

Skinheads prioriterar inte direkt rytm när de dansar.

 

Eftersom vi inte är bekanta med den italienska polismakten kan vi inte säga något om autenciteten i filmen utan bara konstatera att filmen baserats på en bok där man intervjuat representanter för lagens långa arm. Vad vi kan konstatera är att rasismen är ett utbrett problem, inte bara i Italien, och landet är ju ökänt för den genomruttna politiska korruptionen. Detta är saker regissören vill peka på och att han skulle ta huvudpersonerna i försvar, vilket han kritiserats för, är befängt. Snarare vill han belysa underliggande samhälleliga problem.

"Kolla in hur pappa klär sig på jobbet."

 

Som hantverk är det en välgjord film med en snygg urban look. Skådespeleriet är bra och vi blir alldeles varma i hjärtat av att återse några av skådisarna från en av våra favoritserier: "Romanzo Criminale". Inte så konstigt kanske då Sollima även regisserade denna utmärkta TV-serie. Den enda detaljen som stack ut på ett lite negativt sätt var upploppsscenerna där antalet statister var på tok för lågt och mer gav känslan av en polisövning än ett större upplopp.

BETYG: 5/7 Bra och rå film utan hjältar.

Jaså, är inte poliser fascister? Hur förklarar ni då idolporträttet på väggen?

Kravallpoliserna vill inte vara sämre än buset och bjuder här på lite entusiastisk pogo-dans.

Ibland vill man som polis handla inkognito.

Il Fratelli!

 

Trailer

 

Hela filmen! Med engelsk text därtill.