What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 13 mars 2015

THUNDERING NINJA (1987) Hong Kong, 86 minuter. Regi: Koseph Velasco.



Gapflabbing ninja

Det är en fröjd att se ninjor springa. Flinka små fötter.

En ondskefull ninjaorganisation försöker ta över världen och planen är att komma över ritningarna till en K19-missil. Ett första försök misslyckas och organisationen behöver ett nytt okänt ansikte som kan bistå dem i  deras plan. David (Yu Wang), en vilsen ung man, plockas in av ninjornas underorganisation ledd av gangsterbossen Buck. Han råkar dock ha hjärtat på rätt ställe och blir istället ett bekymmer för gangstrarna. Samtidigt har CIA stenkoll på ninjorna och väntar på rätt tillfälle att slå till mot organisationen. Deras främsta vapen är den röde ninjan Sydney (Stuart Smith).

Hong Kongs svar på Helan?

Puh! Inte lätt att sammanfatta den enorma röran till handling. Som vanligt i dessa sammanhang är detta en mash-up i bästa Godrey Ho-stil. En seg gammal Hong kong-kriminalare från 70-talet med Jimmy Wang i huvudrollen har fräschats upp med stenhårda ninjaklipp inspelade något decennium senare. De senare är något i hästväg och är lysande exempel på varför vi på Udda Film vurmar så för ninjagenren.

Eller kanske på en österrikisk liten diktator?

Ninjaklippen är en riktig skrattfest, och då menar vi att både vi tittare sitter och garvar samt att den onde kamouflageninjan skrattar överdrivet och mycket. Detta när han inte aggressivt beordrar sina undersåtar med ett: "These are my orders. Obey or die!"

Den kamouflerade ninjan skrattar ondskefullt.

Självklart är allt asdåligt dubbat och ljudeffekterna helt osynkade. Visa voiceovers låter rent ut sagt buskis. Den så kallade handlingen, då det finns ett halmstrå av röd tråd, är supernaiv och något man skulle hitta i en 10-årings egenförfattade berättelsebok. En intressant detalj är soundtracket under en scen där en kvinna blir blåst. Här brakar man på med en slags metal som är cirka tio år före sin tid. Bäst av allt och alla är dock ninjafilmslegendaren Stuart Smith som bjussar på många skådespelar-highlights. Fjolligare leading man får man väl leta efter och hans fullkomligt överspelade minspel är något legender byggs av.

Nej, det är inte en The Who-musikal.

Men som sagt, tyvärr är detta ett pussel till film och den gamla gangsterfilmen är ett riktigt sömnpiller och bidrar enormt till förvirringen med alla karaktärer som flyter omkring i den psalmboksbladstunna handlingen. Vi skiter ju fullständigt i vad som händer med David och hans familj. Vi vill ju bara se Stuart jogga i slowmotion eller kapa småsparvars huvuden mked sin katana.

BETYG: 4/7 Ninjascener i absolut toppklass men den gamla originalfilmen dessa scener kastats in i är ett sömnpiller.

Stuart Smith influerar David Hasselhoff.

Jimmy Wang får sådant gängstryk att...

...han får en 2000-talsfrilla på köpet.

Män badar.

En vit ninja fluktar.

Stuart Smith fångar kaststjärnor med munnen!

Kamoninjan är chockad!

Ett träningspass för ninjan innehåller många nödvändiga övningar.

Här följer en stilstudie i övervinnandet av tegelstenen.

---

---

Winning!

Var det månne Stuart Europe hade i åtanke när de skrev sin låt "Ninja"?

Trailer som inte går av för hackor!

Stuart Smiths härliga joggingsekvens. Kunde ha sålt bra som workout-video.

Kamouflageninjan i ett megalomaniskt ögonblick.

Filmens inledning...

...och avslutningsfajt.

Och så hela rullen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar