What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 14 september 2015

MAD MAX: FURY ROAD (2015) USA/Australien, 120 minuter. Regi: George Miller.



"Unleash the fuckin' fury!"

Max har fått en ny fräsch tatuering.

I en postapokalyptisk värld styr den onde Immortan Joe (Hugh Keays-Byrne) en armé av blint lydande galningar. Furiosa (Charlize Theron), en av hans undersåtar, har dock fått nog och ämnar fly tillbaka till folket hon rövades bort från som barn. Samtidigt gör en nyinfångad slav vid namn Max (Tom Hardy) allt i sin makt för att frigöra sig från hans nya slavdrivare.

Immortan Joe kommer inte i närheten av Humongous coolhet.

Sedan börjar en två timmar lång biljakt kryddad med explosioner. Ja, man kunde ju räkna med att det skulle bli ett hjärnlöst action-extravaganza när Hollywood slår på stortrumman men det här är hjärndött på en episk nivå. Man lyckas faktiskt bomba tittaren med så mycket galen action att det blir långtråkigt. Det händer absolut ingenting som skulle kunna bygga en story. Det här är bara action-porr ämnad att ge 12-åringar en två timmar lång erektion. Ja, vi är trångsynta nog att förutsätta att det är mest småpojkar som attraheras av sådant här.

Lite "Cobra"-feeling här - men förstås inte lika coolt.

Annars är det väl en minimalt förmildrande faktor att man försöker bryta en del stereotypa könsroller genom att ha en stenhård kvinna i huvudrollen. Ja, huvudrollen. Vilket paradoxalt lägger krokben för filmen då den faktiskt heter "Mad Max" och då borde ha nämnde herre i huvudrollen. Men den färglöse Max är mest en musklig assistent till Furiosa. Fail. För att återvända till den förmildrande faktorn; inte nog med Therons hårda karaktär, man har även ett gäng kvinnliga krigare med. Det anmärkningsvärda här är att dessa har ett åldersspann från medelåldern till riktigt gamla och det är väl ganska hedervärt att visa upp kvinnor i den åldern i sådana tuffa roller.

Komsi koossera, kooss kooss, koossera, koosssera, koossera!

Slut på förmildrande omständigheter. Filmen är helt ointressant då man lagat nada krut på karaktärerna och manuset som helhet är ett skämt. Under action-orgien glimtar även en del halvkass CGI och sisådära green screen-effekter fram. I pekoralet har man även slängt in ett gäng modeller och en patetisk kärlekshistoria. Nä, den fury som unleashas i Yngwie Malmsteen-citatet i ingressen är nog bara från tittaren som tror hen ska få något som liknar en story.

BETYG: 2/7 Svag tvåa dessutom. Pekoralet bjuder på galen action som i små doser kan vara hjärndött underhållande och lyfter fram kvinnor i ovanliga roller that's it.

Lite gubben-i-lådan-karaktär på den där snubben.

Lenny Kravitz dotter fryser uppenbarligen lite i den stekheta öknen.

Ja, det är som en jävla monstertruck-show för småpojkar.

Plötsligt är det nån slags gammal Nirvana-video.

Tag notis alla death metal-band! En peruk av patronbälten. Varför kom ni inte på det först?

Apropå metal, postapokalypsens bataljtrumpetare ser ut så här.

Kanske inte världens mest smickrande roll för en OI-kille.

Titta! En Slipknot-typ.

Trailer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar