HITLERJUNGE QUEX (1933) Tyskland, 85 minuter. Regi: Hans Steinhoff.

Naziporr

Kommunisterna ställer genast till bråk!

Unge Heini (Jürgen Ohlsen) växer upp med kommunistiska föräldrar men tiderna är hårda och pappan (Heinrich George) är arbetslös, super och försummar sin familj. Både pappan och hans kommunistvänner försöker få Heini att gå med i det kommunistiska ungdomsförbundet men den råa stämningen med festande och allmänt lössläppt liv tilltalar inte pojken som istället fascineras av den ordningsamma Hitlerjugend-rörelsen, till faderns enorma förtret.

Pappa röding är inte intresserad av förfriskningar utan alkohol.

Året var 1933. Nazisterna hade precis kommit till makten och propagandaministern Goebbels spillde ingen tid på att undanhålla det tyska folket den nazistiska propagandan. Genast engagerades den tyska filmindustrin att sprida det nazistiska evangeliet. I den här filmen attackerar man den gamla ärkefienden kommunismen samtidigt som man agerar reklampelare för den fantastiska sammanhållningen i Hitlerjugend.

Det kommunistiska patriarkatet!!!

Komedin infinner sig ganska snabbt när vi presenteras för den kommunistiska mobben som självklart startar ett upplopp de första de gör. Ja, dessa rödingar är så tydligt onda att gamla västernskurkar med svart hatt framstår som änglar. I en särdeles humoristisk scen lackar fadern när Heini visar sin mor att han lärt sig Hitlerjugend-hymnen. Fadern stormar in och under en skur av örfilar tvingar han pojken att sjunga "Internationalen" istället. Att sedan den förtappade fadern skickar pojken på kommunistläger där omoralen härjar blir ju jättekul, särskilt när ynglingen visar sig vara så moralisk att Siewert Öholm skulle framstå som en slashas i jämförelse.

Den arma kvinnan försöker resonera med CIS-kommunisten.

Ja så svartvit (no pun...) är den här rullen och då den är baserad på -SPOILER ALERT- boken om Hitlerjugend-martyren Herbert Norkus liv och död så kan den förstås inte sluta på annat sätt än att unge Heini mördas av den onda kommunisterna och självklart så sjunger han då hymnen han fick stryk för av sin far när han dör i famnen på sina kamrater. Mer melodramatiskt än en latinamerikansk såpa!

Hon talar för döva patriarköron.

Vi kan skratta gott åt en del av den här enögda propagandan och filmen rullar på rätt hyfsat i sin enkla dramaturgi, hur enfaldig den än må vara. Man har i decennier skrattat förnumstigt åt sådan här tokfånig gammal nazipropaganda i tron om att ingen skulle kunna vara så jävla dum i huvudet att man går på det här igen. Spola fram till dagens datum och se vad för utvecklingsstörda propagandarullar som potentiellt kan lura bakom hörnet nu när nassarna återigen skamlöst marscherar på våra gator och smygnassar håller på att bli landets största parti. Grattis Sverige!

BETYG: 3/7 Skojigt i sin enfald och ett intressant historiskt dokument.

Stenkastarvänstern.

Den arme nassen blir träffad mitt i plytet.

Knappt har de hunnit ombord på tåget till kommunistkollot förrän de antastar lille Heini.

Omoralen härjar vilt!

Rödtjutsvänstern langar till barnen!

Lille Heini står tappert emot.

Mer degenererad osedlighet.

Samtidigt i ett annat sommarläger inte långt därifrån...

Lägereldsmys och hajlande.

Fanan fladdrar.

Den vackra ordningen får...

...lille Heini att beundrande börja marschera på avstånd.😂

Ack! Om han ändå finge delta på riktigt.

Istället tvingar hans onde far honom att sjunga "Internationalen".

En förförisk kommunistslinka förleder en intet ont anande Hitlerjugend-kille.

Allsång på Skansen, om Jimmie Åkesson får bestämma.

När Heini ligger på sjukan kommer hans nya vänner och hajlar för honom.

Vänsterslynan visar sitt rätta jag för den lurade nassen.

Se så onda de är de där kommunisterna!

Utvecklingsstörd filosofi som vinner ny mark.

Här har vi ett bevis på att folk faktiskt tar detta crap på allvar.

Och här har nån tydligen laddat upp hela filmen i betydligt bättre kvalité än den vi kollade på. (Samt lite längre.)